Time Goes By...
Mycket har hänt men samtidigt lite, fast ändock väldigt mycket på lite tid. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva allt, känner en viss lättnad fastän samtidigt känns det tungt (eller, var det verkligen rätt ordval?) Hur som helst är jag rätt nöjd med tillvaron, vilket är skönt. Man vill bara att tiden ska springa iväg lite fortare, lite snabbare, lite enklare, lite lättare. Underbart!! Jag längtar ihjäl mig själv, till vilken nytta? Njut och fortsätt lev nu. Efter en fullspäckad helg, som för det mesta har tillbringats hemma hann vi med ett besök hos Mammsen och likaså ett besök på det gamla hederliga stället, Loch Ness. Var extremt längesedan jag var där och givetvis spelade Robban. Efter en knytnäve i ryggen och irritation begav vi oss hem till våra ljuvliga, trogna hundar för en utgång innan sänggående. Jag älskar verkligen min man!! Han är den mest underbara, härliga människa!
Förkylningen verkar tar till sig och jag hoppas jag blir ordentligt sjuk så jag kan bli fri från denna snuva sedan! Varit jävligt långvarig.
Att orka och att ha tid till allt man vill och allt man känner att man måste. Orken för tillfället är väl den som grej som saknas eller motivationen dessutom. Jag ska ta mig i kragen och se till att leva varje dag på alla möjliga vis.
Som jag minns //Souie Lou
There's a side to you that I never knew
När jag tänker efter är det inte längre speciellt många man umgås med, det gör mig inte så mycket. Så länge man vet vilka som faktikst är ens vänner när det väl gäller, när man väl behöver dem. Jag pratar inte alltid ofta med dem men jag vet att de finns där, eller jag tror iafall att de finns där. (?) Vissa finns där, andra inte längre, mig gör det inget. Vissa behöver man, vissa inte, vissa ibland, vissa vill man inte längre veta av pga. en eller annan sak. Jag är så nöjd som jag är, på något konsigt vis. Det spelar inte så stor roll så länge jag har de jag verkligen tycker om runt omkring mig, eller också enbart i tanken. En tankesändning då och då.
Allt har sin tid //Souie Lou