Idag har jag varit på ett urbra ställe i Mörrum.
Typ en glasbod, as mycket kul man vill ha. Men morsan och jag skulle bara hämta en present till Slaktan.
Jag fick hur som helst hur mycket idéer som helst, speciellt till min balkong som jag vill göra iordning.
Annars har det bara blivit en massa pluggande idag, läsning i över 6 timmar. Jag har fortfarande ett kapitel kvar. Sen får vi se hur det går med den saken, jag försökte ge mig på och göra uppgiften men jag blev bara yr. Bättre lycka imon?
För imorgon kommer också bli en sådan här "pluggar dag" då man inte gör annat än pluggar, nästintill pluggar sig själv hjärndöd. Man blir hur som helst helt luddig i huvudet. Jag gillar det inte. Jag tror dock att denna vetenskapliga uppgiften var svårare än vad jag hade förväntat mig, men efter att ha sovit i natt så kanske jag har nya krafter till imorgon. (?)

Ah, fatta skönt. Jag duschade för ett tag sedan och sen låg jag i handuken, eller med handuken om mig i sängen och fortsatte läsa och solen lyste på mig tills den typ gick ner bakom de andra husen. Fy fan vad härligt det var. Mm.

Jag är så trött på det mesta just nu fast ändå inte. Egetnligen vet jag inte vad jag skulle göra om jag nu inte gick och utbildade mig, jag vill ju verkligen bli sjuksköterska men på något vis känns det väldigt jobbigt nu. Visst skulle jag säkert ha jobbat nu i så fall (om man hade fått tag på något jobb) Det är ungefär två år kvar nu och ett par veckor, typ 7. Sen är jag klar om allt går som det ska i mina beräkningar, dvs. inga problem med tvugna studieuppehåll osv. Jag ska klara mig, allt ska bli som det borde. Hur då? Nej jag vet inte, jag önskar ibland bara att det vore såå mycket lättare, men då hade vi också haft en hel del idioter som är utbildade till helt fel saker. JAG SKA, JAG KAN LYCKAS!

Låg och kollade på "The Beach" igårkväll/natt, fy fan vad underbart. Tänk om det hade vart så. AH! Fast jag och Mini ska ju ut på våra turer som förmodligen något kommer se liknande ut. Mini vi flyr dit, vi flyr verkligheten bortom allt annat där glömskan inte existerar utan där vi inte ens minns vilka vi en gång var. Fast i för sig hur skulle det gå till? Då har vi ju inget att berätta för våra kommande barn, du vet. De kommer ju typ dööö! Allt som vi hittills har gjort är inte och leka med och fler gangster saker lär det bli innan vi slår oss till ro. Jag förstår mig inte på hur vi hinner med allt. Men antar att vi hinner så mycket nu som vi senare kommer att mista.

Läste i tidningen idag om Roskilde, jag skulle verkligen vilja dit något år i mitt liv.  Fy fan. Hah. Skitigt och ja vad mer som man har hört tydligen ska finnas där. Jag hade varit så jäkla lyckligt lottad om jag hade vart där. Nej men det handlade om att de tydligen skulle se till så att bussresorna blev till hälften av priset, för att kronan är så låg.  Ja men det nyttjar inte mig ändå jag ska inte dit. Jag ska till SRF med alla-typer -av-min-sort och Lloyds ska sitta på mina axlar och näst intill ramla av när hon diggar till Volbeat. Hah. Det kommer bli hur bra som helst. Tro mig när jag säger det kommer bli det bästa på länge. Ja det lär nog bli årets händelse i min tankevärld. (som vanligt i princip) Nej kanske inte riktigt.

Det har varit en tuff dag idag, den ena står och skriker, den andre sitter och sjunger och spelar gitarr, själv försöker man plugga medans folk hitan ditan frågar mig om jag kan göra si eller så, och om jag ska hjälpa till med det eller det och fan och hans moster. Jag bara längtar så innerligt tills jag själv ska flytta till en lägenhet på Söder. (hade vart asnice) Det hade vart jävligt fint helt ärligt. Fan. Funderar på att redan nu sätta upp mig och fixa lite poäng tills dess, men sen vet man aldrig vad som händer. Det är länge till men man kan ju få drömma. Drömma är bra har jag hört, det hjälper en att genomgå allt det tragiska i livet. Okeej, nu ljög jag lite sådär fint. FRIDLYST!

Det känns som om jag just nu måste sätta en massa stopp och förbjuda mig att göra vissa saker. Ibland kan saker och ting gå lite sin egen väg och till slut rinna ut i sanden. Ibland måste man hålla i banden för att de ska vara sträckta, man är inte alltid självgående. Jag måste sluta, jag vet. Det är svårt. Jag ska men det är så mycket som ska spela in just för det, det funkar inte. Jag älskar det latchiga livet, till en viss nivå. Sen känns allt meningslöst. Det är just när det här meningslösa och tomma kommer in i bilden som man försöker fylla ut det men en massa annat som egentligen inte fyller ut ett skit utan bara gör saker och ting för stunden. Förra veckan tog knäcken på mig, jag tror det. Jag måste börja använda min hjärna igen, jag måste jag måste jag måste. Känns som om den har varit i viloläge  nu allt för lång tid. VAKNA!

Nu ikväll när klockan snart är så här mycket ändå och det är typ mörkt, eller börjar mörkna ska jag se på tv. Jag ska lägga mig tidigt för att verkligen sova ut och bara njuta. Sova och drömma, speciellt drömma är bland det bästa just nu, man får själv leka lite gud där. Oh yeah!

"Nothing is forever in life
But a memory believe it`s true" / Edguy

//Souie Lou