Efter att ha vaknat riktigt utvilad i morse, helt underbart. Vaknade en minut innan klockan ringde.  Hih.
Hann inte ens stänga av det utan det började ringa när jag precis skulle trycka av det. Hm.
Idag har jag vart i skolan, försökt med något så svårt som detta just nu.
Meen, vi gick på handledningen och det var mycket bra gjort. Jag gillade det skarpt, jag fattar mycket bättre.
Nåväl så har jag sedan jag kom hem vart ute och lekt/gosat med ungarna på lekplatsen (jag visste att om jag skulle gå in och plugga direkt skulle jag ha somnat) så det var inte värt att tänka på annat.

Jag har sedan dess jag kom in iafall pluggat. Jag har skrivit min kamratåterkoppling till Fröberg och jag vet fortfarande inte hur den skulle skrivas eller hur den ska skrivas men jag skrev dirket från hjärtat iafall. Hah :)
Sen har jag faktiskt läst det kapitel som hon valde begreppet ifrån, vilket begrepp även jag valt. Fast eftersom jag inte minns något ifrån det var jag tvungen att än en gång läsa det. Med framgång! Kändes inte alls jobbigt. Detta bidrog till att jag började jobba på vetenskapsteoriuppgiften också, det gick väl bra. Jag är klar. Jag har dock inte skrivit på datorn ännu och det känns som om det kommer bli över sex sidor långt. Men vafan asså, jag blir lite störd på det ändå. Jag ska skriva det på datorn sen får det i princip vara som det är, för jag tror åtminstonde att jag har uppfattat uppgiften eller i huvudsak texten någerlunda korrekt. Men man vet aldrig. "Vetenskapensunder"

Jag sitter även här och väntar på att Fröberg ska skicka min kamratåterkoppling till mig så att jag kan ändra något om så fallet skulle vara. Men tiden bara rinner iväg och jag blir bara mer och mer stressad för jag känner att tiden blir jävligt mycket. Jag har hur mycket som helst att göra just nu i dessa dagar (visst inte enbart jag, men nu är detta min sida där jag skriver om mig själv. hih) Jag hur som helst så är det många bollar i luften just nu, för många ? Ja för min egen del så tycker jag faktiskt det. Alla har inte lika förutsättningar, fastän att alla påstår det...

Jag började nästan skratta på tåget idag, det var lite olustiga händelser. (Eller rent av väldigt lustiga händelser) Det första började med att det var en människa som satt och stirrade på mig, jag har ingen aning varför. Jag trodde att han kanske kollade på något som befann sig bakom mig, för han hade ingen som helst anledning att stirra på det där viset. Jag satt ju liksom bakom en annan fotölj (Stol) och jag fattade/fattar inte vad han hade för orsak att titta sådär. Hur som helst var det obehagligt, och när hans blick mötte min eller min blick mötte hans eftersom det var han som stirrade på mig kändes det jävligt obehagligt, jag tittade därmed snabbt bort och kollade inte mer på honom under resans gång. USCH!
Något annat roligt eller detta var i för sig verkligen kul till skillnad ifrån det andra.
DET VAR EN MÄNNISKA SOM MISSADE ATT HOPPA AV TÅGET PÅ EN PLATS.
Det tyckte jag var mycket roligt för hon började springa mot utgången, dock försent för dörrarna stängdes iafall, hah. Mm, och hela denna människa skrev ut sig själv i någon lustig sammanhållning, hon såg helt hysteriskt maktlös ut och så när hon gick in igen i självaste "sittplatsnästet" skrek hon "FAAAAN" Jag lyckades inte höra det, men jag såg henne och det var roligt. Hah. Men det är en utav mina hemskaste tankar att man verkligen enbart vill hem, och så råkar man somna till lite på tåget och så missar man där man skulle av och vad händer, man får åka till nästa station och vänta in tåget som går tillbaka, hur kul kan det vara ? Haha. inte kul alls. :)

Lite jobbigt lite roligt. Så kan det vara, det är väl även så livet bestär av i övrigt.
Jag längtar varje dag, jag ser fram emot det, jag verkligen ska upplevas.

Jag ser fram emot helgen, då skall det finnas tid för min lilla Mini. Det ska finnas tid annars vetifan asså.
Vi ska grilla, jag hoppas vi gör det på fredag kväll elelr vad det blir för lördagen blir svår. Då ska far firas. Han fyller ju år på fredag så på lördag ska vi till honom och då blire smörgåstårta, så gott! :) Jag har fortfarande inte köpt något till honom och jag har allvarligt ingen aning om vad jag ska köpa heller, jag är slut på ideér eller något i den stilen.

Har du en egen lyckokastanj?
Det har jag! // Souie Lou.