Mini kommer inte hem förrens om jättelänge och vad ska jag då göra när jag är ledig hela nästa vecka. Blä. Jag kommer nog alltid på något och en vecka går snabbt fast nu har jag inte träffat den slynan på över en vecka. Sorligt ju. Jag avlider av trisstress, om det nu ens stavas så. (Spela roll, inget spelar längre någon roll.)

Jag känner verkligen hösten än en gång, men denna gången känns det jäkligt härligt, påminns om hur hösten flög på mig förra året. Det kommer bli härligt, livet tar inte slut bara för att mörkret kommer, nej det blir bara mer mystiskt på så vis. Mysigt, mystiskt och mörkt, de tre m:n.

Jag är nervös, men jag fylls mer och mer utav panik, det kan inte vara bra eller vad sägs? När jag läser igenom de gamla tentorna verkar de rätt lätta och jag frågar mig själv gång på gång på gång; varför fixade du inte det? Nej jag vet inte, men jag vet också att jag förbättrade mig, vilket jag även hoppas att jag gjort denna gången, att jag har förbättrar mig de där 3 extra poängen om inte ens mer, det hade varit en glädje, en fröjd, en vila. - Ett lugn. Att äntligen känna att jag klarade mig igenom något. Hur som helst så återstår det fortfarande att se, jag har mer att plugga på om och ska snarts fortsätta igen, men småpauser behöver man trots allt så man kan ta in det man har läst. Det går tyvärr inte att plöja igenom en hel bok och sen tro att man kan allt sen, men shit vad nice det hade vart om nu fallet varit likt det.

Jag känner att jag vill shoppa, ullared hade inte varit helt fel faktiskt, eller vad sägs? Där är alltid roligt, fast i för sig hade det varit kul att shoppat loss rehjält i GBG eller STHLM, fast såklart när man ska shoppaloss ordentligt jaadu då kostar det både tid och pengar. Vi får väl se vart man gör hän face:t nu till hösten, kanske det blir det gamla vanliga eller förnya garderoben... Usch, det lät dyrt men jävligt roligt. Usch och fy jag tror jag spy.

Nej helt seriöst så är det många jag inte har träffat på -gudvetnär- Känns tradigt att inte umgås med några sådär spontant längre eller ens överhuvudtaget. Vad ska det bli av detta liv utan vänner? Inget roligt liv alls, det finns verkligen många "vänner" snarare bekanta, kompisar osv. som har kommit och gått under åren. Det är verkligen helt sjukt när jag tänker tillbaka på det. Typ för två år sedan, shit vad mycket polare man hade då, ah just det partypolare, i princip inget annat (om jag nu minns rätt år) men ah vart är de hän nu då? Ja vissa har väl skaffat barn, andra är fortfarande ute och röjjer, vissa flyttade väl och vissa trättnade? Precis som jag, jag tröttnade, herregud inte är det roligt att uppleva samma saker 105 gånger om året, dvs. 2 gånger i veckan. Nej jag satte stopp för det, liksom jag sätter stopp för det här också...

Vart försvann du? //Souie Lou