Jag kan inte riktigt förmå mig att förstå vad problemet är med allt. Egentligen är där kanske inget problem i sig utan enbart något man skapar? Jag har iafall skapat mig ett problem idag, problemet av hopplöshet. När ska man göra något så det vänder till det bättre så man kan få lov att få en smakbit, ett smakprov? Hur gör jag egentligen, och vad vill jag egentligen med allt? Vill jag bara hela tiden ha en liten bit på varje eller hela skiten (ja, jag pratar inte materiella ting eller gör jag kanske det? Det beror nog på hur man ser det, eller vad säger du Mini?) Alla har vi alla något som vi samlar på, kanske vi samlar på det mest fruktade, jag vet inte.  Men frågan är vad man vill egentligen, vill man ha ug, dominans, kinky eller bara vanligt? Vet alla ens vad allt betyder? Det frågade jag mig också, men vill man verkligen allt och vad vill jag ? Haha. Fy fan. Nej nu ska detta inte spåra ut. Eller låt det bara ske.

Jag undrar vad jag vill och känner för, du lovade mig allt. Hah. Vad innebär det egentligen? (Jag vet jag skriver hemskt mycket egentligen, men jag har tyvärr inte funnit något synonym för det yet) Nej här sitter jag och leker lite. Jag undrar vad som ska hända och ske framöver, kommer det ens hända något? på gott och ont, vem vet. Jag vet inte, du vet inte, ingen tar intiativ. Det lustiga är att rätt många kan känna in sig på detta just nu, precis dessa eller detta jag skriver nu men frågan är egentligen hur många det är som egentligen förstår och kan sätta sig in i det och verkligen underhållas utav det och inte undras vad det är jag skriver om. Ibland blir man nästan lite spöklik sig själv.  Spöken är fina. Hah.

Fan livet är underbart och här sitter jag. Jag vet vad jag vill, men hur ska jag kunna säga det? När? Det spelar nog ändå ingen roll för allt är utom räckhåll. Allt tar sådan tid och tiden går och jag blir inte yngre, verkligen inte du heller. Som tur väl är du mitt äldre jag och vet vad jag borde göra och inte göra, men nu borde jag tänka. Vilket är väldigt svårt vissa gånger då min hjärna har börjat gå på tomgång. Den går, men den fattar inget. Fattar du?

Jag var hos mormor och Ingmar idag hade hur mysigt som helst. Mormor lärde mig göra sådan underbar blomkålsstuvning så nu lär det bli de för hela slanten ;P Hah. Vem vet, någongång kanske. Annars har vi snackat en hel del, gud vad jag älskar de två. Men hur som helst så är jag så lycklig, var minut. Spelar ingen roll vad. Vädret har inte vart det vackraste och bilen var inte alls rolig att köra. Jag vet inte hur det gick till, men jag kom dit och jag kom hem. Tur var väl det, eller? Nästa vecka åker jag med dem til IKEA, nice. Möjligtvis köpa något? Det återstår att se.

Vissa skulle nog mena på att visst folk är för gamla, men vart går egentligen gränsen? Är det inte det underbara kärlekssnackat som folk pratar om hela tiden, men inte alltid  funkar det som det låter. Jag är trött och det är ni med. Men jag är inte så trött så att jag flyter på en dimma, nej jag är helt utomstående trött. Jag är trött, psykiskttrött som Ingmar säger. Haha. Spela roll, nej det gör ju inte det. Det är livet. Helgen var något att garantera. Nu är det verkligen över för alltid. Nu tar jag mig i kragen och ska leva därefter. Nästa blir inte som det var då och inte heller vad det kunde blivit förr. Jag är ledsen över att man jämt ska vara så kräsen som man ibland är, det var ju fan inte jag som ville ha dig, men nu nu vet jag inte vad, men jag antar att det fortfarande är så. Eller det är klart som fan att det fortfarande är så. Du är en nolla! Men du är dig inte lik, inte för fem ruttna jävla öre. Men det spelar ingen roll för det har inte ändrats till det bättre, det var bättre som det var förr. Då hade jag först inte fått tag på dig, sen fick jag dig, sen gjorde jag mig verkligen av mig dig på fullaste allvar, sen baar dök du upp. Eller vafan, var det jag precis som vanligt? Asch, jävla idiot. Förvirra inte min hjärna, den finns nog ändå inte längre. Men hur som helst, ibland blir jag bara så jävla fundersam!

Idag har jag verkligen skickat sms, underbart. Hah nej men det är verkligen roligt om man får ut något utav det. Något fick jag visst men det blir svårt att bota, frågan är var? Jag vet ett gömställe. Spring. Stanna, gö vad du vill. Men jag tänker springa för evigt tänker jag springa. Ibland blir allt bara så extremt skönt av att inte finnas till på en och samma plats. Men det gör ju sak samma. Allt är mer eller mindre likadant för mig, så spring för vem vet vad som egentligen jagar dig. (?) Nåväl så har jag nog ändå ett hjärta, men vad det är gjort utav det kan jag ej svara på. Möjligtvis skulle det kunna vara gelé. Det är ganska tafatt. Men jag är en fisk. FISKEN! Det kan ingen ta ifrån mig. Nu slutade du skriva, som vanligt. Det dog ut i en tom tystnad. Jag vet jag skulle tagit mig till dig ikväll, jag vet vad jag hade fått. Allt jag ville ha. Jag hade fått allt.

Ibland vill jag bara glömma.
Ibland vill jag bara låta det ske.
Ibland vill jag ingenting.
Ibland vill jag för mycket.
Ibland vill jag bara lite.
Ibland vill jag bara för att.
Ibland vill jag bara för att jag kan.
Ibland gör jag det bara för att jag är en Härskarinna!

Jag kan och du kan och alla kan därför kan jag!

Jag har verkligen ett riktigt gömställe, snart. Snart blir jag kanske där. För evigt, vad är egentligen en evighet?

Har ni gått? //Souie Lou