I hope that you don't forget that we can't succeed in all our plans. We can't make money with our bare hands. we can't pretend, welcome to the end my friend...
We can't pretend, welcome to the end my friend.
It's not funny anymore...
Jag vet egentligen inte hur jag ska börja. Ju mer jag tänker på det ju mindre fattar jag utav det. Jag kan helt enkelt inte inse att det är sant, det skrämmer mig något så in i helvete. Vafan händer nu? Är det såhär det ska vara? Är detta normalt? Hur ska jag kunna gå vidare?
Nej, jag vet inte, det är verkligen helt sjukt och det har inte sjunkit in ännu. Det är för mycket i min hjärna just nu och inte nog med det, det ringde någon på min telefon. Jag fattar inte hur jag bär mig åt, men något skumt är det och nu blir det absolut inget mer. Så det sa! Jag är så fruktansvärt besviken på mig själv så det går inte att föreställa sig. Jag var i god form för att plugga innan idag, det är som om allt bara flög ifrån mig. Hur i helvetes satans skit ska jag kunna sova inatt? Hur ska jag ens kunna somna, ja det är väl egentligen inte helt konstigt att jag är sjuk i huvudet. Men inte såhär jävla dum i huvudet, eller? Nej, jag är nog inte rätt person att säga emot mig själv. Just nu vill jag verkligen försvinna för ett bra tag och vet ni vad? Snart kan jag verkligen göra det också, bara tillåt mig lyckas med något någon jävla gång. Det är kört.
Hur länge ska man egentligen hålla på att hålla modet uppe när jag vet att allt enbart slutar i en stor klump, i ett stort endum. Hur ska jag få det att funka? Jag vet inte längre hur jag ska kunna lyckas med det. Det ända jag vet är att jag snart, mycket snart kommer att ha gått om tid för både det ena och det andra, men inte av att känna lyckan gjord för det. Varför ska jag för jämnan vara så jäkla elak, jag är väl inte det eller? Asch, det har ännu mindre betydelse nu, jag vet inte. Jag är helt jäkla tom och det finns nog inget som kan ändra på det. Det är bara till att på att igen hur illa det nu ens kommer att kännas jag har verkligen inget att sätta emot, det är bara till att gå vidare. Glömma. Andas. Låtsas som om inget har hänt och bara leva, det som finns kvar att leva.
Miss S har varit här idag och tillbringat sin dyrbara tid tillsammans med mig, det var verkligen behövligt. Fast vi var som två tomma idiotiska skal som bara satt och skrattade i princip. Sjukt är ordet. Tomhet är känslan. Ja, att slänga luren i örat på någon är inte speciellt snällt, men sådan är jag tydligen. Vill jag inte så vill jag inte, men varför ens försätta någon form av hopp? Nej, nu vet jag inte längre. Jag vet vissa saker andra inte. Nu blir det väl kanske till att försöka sova om jag nu inte kommer ligga sömnlös, det är sådan jag känner mig. Tomt som ett skal utan känslor som ska kännas, det är hopplöst att försöka gråta över något som jag inte kan göra något åt. Gilla läget brukar man kunna säga, det är uppenbarligen det enda rätta.
Forget about it //Souie Lou
Kommentarer
Postat av: Mini
puss på dig honey, i helgen kommer jag hem och kramas på dig! <3
Trackback
