Jag och Möllani fick ju våra små uppkastningar av hånflin när jag suttit och läst högt ur vissa människors bloggar. Ja, vad ska man säga. Jag säger då verkligen inte att min blogg är något speciellt, att jag skriver bra i den eller något åt det hållet. Det jag nu då läste ur några andras var ju så jäkla tramsigt och löjligt, Möllani tyckte jag skulle skriva "Väx upp för fan" till er/dom, haha. Det tyckte inte jag, däremot kände jag för att skriva ett inlägg här i mitt lilla "liv" istället. Haha. Ja, det är då galet roligt. Nej eller inte, det mesta är att det är jävligt patetiskt, och nej mina ord räcker inte till....

Funderade ett tag på om man skulle köra till skolan imorgon, men jag tror jag hoppar det ändå. hade vart skönt att åka tåget nu, vilket jag också ska. Men också att kunna känna att man verkligen känner sig fri, att man känner att man gjort allt vad man kunnat. Jag känner en sådan enormt stor lättnad, fastän att jag vet att jag kommer få göra om den igen. För stunden känns det bra. Troligtivs inte i längden.

Någon som riktigt förstår sig på själva uppgiften i hud tills imorgon? Jag förstår den, men jag har ändå lite problem med det att formulera det som det förmodligen ska vara och det känns inte riktigt bra, men jag får ta en snabbdiskussion med Miss Bergevi. Och hoppas på att hon har några tricks och tips.

//Souie Lou