I’m in a hurry, cause they’re waiting down in hell
Nu har jag jobbat sista dagen för denna sommaren, känns underbart. Borde kanske kännas lite sorgset också, men nej, jag känner inget sådant denna gången. Känner en lättnad att äntligen komma ett steg i rätt riktning, vad nu det än blir? Nej, det vet jag väl i för sig, det kändes som om jag började leva lite inombords igen.
Nu ett par timmar senare efter jag slutat har jag hunnit med och käkat god mat, sovit bort tröttheten och duschat. Vad som händer nu ikväll behöver jag inte bekymmra mig om, jag har inget att behöva passa, inget att behöva stiga upp till om kvällen skulle bli sen, inget, inget, inget. Enbart migsjälv. Jag överlever.
Jag känner en gnutta frihet, om det nu är det man kan kalla det. Jag tror jag börjat bli förkyld, brukar komma då jag slappnar av. Glädjen kom som en impuls från ovan. Som ett pistolskott kände jag hur hela jag rymdes av lyckanslustar. Konstigt att man kan känna så mycket av att enbart sluta jobba. Vad kommer jag då känna när det väl bli dags för annat? Hur som helst spelar inget någon roll och jag trivs med det. Jag existerar!
Nu ska piercingen i, smyckena på, naglarna kommer bli röda av nagellacket som legat i lådan nästan hela sommaren. Fötterna ska fixas, haha. Det behövs verkligen efter detta springande. Dock inte idag. Jag känner.
Jag har verkligen trivts i sommar, som alltid. Den arbetsplatsen är en av de bästa
Nu tar jag vid. //Souie Lou
Kommentarer
Trackback
