Så vart hela helgen borta och ledigheten är strax slut. På onsdag börjar skolan och jag känner det som ett slag i ansiktet. Vafan, borde jag inte vara glad nu? Jo, det är jag givetvis, men jag undrar vad som hände med det där lediga halvåret? Det försvann liksom en vind... Nya tag, en längtan efter nästa helg (vet inte riktigt varför) Återstår att se hur mycket man har att ta sig igenom för nästkommande vecka. Imorgon blir det svampplockning, det är något jag just för tillfället lever för.

Hösten har verkligen kommit, fast det tar emot att våga erkänna det för sig själv. Det är inte riktigt okej att uttala det högt, men det är ett faktum. Fast jag kan glatt våga erkänna att jag mår lika bra för det, jag lever!

Helgen känns lite halvt om halvt bestämd. Sista ölpicknicken börjar dra sig mot sitt slut, om det är fint på lördag får det ske då. Kanske man hinner med en till, man vet aldrig, allt beror på vädret och dess vilja. Annars blir det lugnt på fredagen. Kan behövas. Kommer säkerligen vara trött efter de hårt gångna dagarna i skolan då, haha.
Kul att ha hela livet planerat framför sig. Inga undantag. Uppmaningar. Vissa saker skall jag inte lägga mig i men en sak är säker, det kan göra en fördärvad. Fast jag låter bli, jag sväljer, jag blundar, jag väljer. Kan inte folk själva inse, eller är det så svårt?

Förresten lite bilder från förra veckan med dess helg och allt:
     
 
    
 
   
    
 
    

   
  


Sälj dig dyrt //Souie Lou