Det är redan tisdag och jag börjar känna paniken i min kropp, ångesten kommer smygandes och snart är den fullbordad. Vart tog min energi vägen? Vart tog egentligen jag vägen? Och vad händer med allt jag skulle få ordning på? Nej, det verkar inte som om att det ligger så nära. Ganska långt bort. Jag har bestämt mig för en sak och så får det bli, sen får det va. Minnet från helgen finns inte, det förglömdes någonstans inpå minttun. Nej nu måste jag få ordning på mig själv och mitt liv. En annan sak är också att det kommer nog inte bli så långvarigt här. Jag har en plan och den kan fullföljas på alla de sätt för jag tycker inte att vissa ska behöva känna som dem gör och då kan jag lika väl ändra på det. Kanske inte så snabbt som man hade önskat, men när saker väl är gjort så finns ingen återvändo, då kan de leta.

Jag har varit med skolsköterskan nere på Österslätt idag, min gamla skola. Fan vad det känns konstigt att traska runt där och se allt, uppleva saker och ting om på nytt. Konstig känsla men väldigt roligt. Hon kände igen mig också, kanske inte så konstigt i för sig så vi hade en del att snacka om. Annars så hände lite av varje, fick ut lite av dagen fastän den blev kort. Kort blev den verkligen - somnade gott på sängen sen när jag kom hem. Skulle ha pluggat och fått ordning på allt men vart fan tar min energi vägen? Varför gör jag inte det jag ska? Varför, varför, varför?

En sak kanske kan förändra precis allt just nu men är jag verkligen redo att låta det göra det. Nej, skulle inte tro det, förmodligen inte alls. Måste finna mig själv, det är väl kanske egentligen det de hela handlar om. Ibland kan man tro att man gjort det men ju mer tiden går, ju mer tid man få, ju mer inser man att man haft fel hela tiden. Jag är ganska så besviken och uttråkad på det mesta just nu, av olika anledningar. Tröttheten och meningslösheten finns där samtidigt som jag själv finner mig mer och mer intresse för att befinna mig på min praktik. Vad nu det kan bero på... Snart är tiden min och då ska jag besegra allt och alla. Tills dess låter jag minnet av mig själv förlåta det som en gång var.

Det var jäkligt kallt idag //Souie Lou