Efter en extremt lyckad mittbedömning så är livet underbart. Fick ordning på mitt rum igår, mer än jag hade kunnat ana att det skulle kunna ske sådär obehindrat. vart i skolan idag och haft case, gick bra, sen en sväng inom mormor&Ingmar fick det givetvis bli. Alltid lika trevligt. Nu har Ingmar vart duktig och byggt gångar som man kommer fram.  Är hemma nu, håller på och skriver rent caset, tänkte skriva lite bakgrund och anamnes sen på mina patienter. Ohhja. Till kvällen vet jag faktiskt inte vad som händer, återstår att se.

 Mini <3

Något oroar mig verkligen nu, det ska ni vara medveten om. Jag tror jag känner för att gå under ett litet tag. Bara för att vissa saker ska glömmas bort, helst av allt förintas. Vissa människor borde verkligen inte få lov att finnas, eller något i den stilen - nu ska inte jag leka Gud, absolut inte. Fast vissa har inte all hästar hemma, eller det är inte vissa personer det är väldigt många.

Har man försatt  sig i en sits man ej kommer att komma ur eller har jag tagit mig vatten över huvudet. Jag vet vart jag står men de finns de som inte vet och de som tror att de vet och det är de vi ska förgöra.

En glatt överaksad suprise //Souie Lou