Go lightly from the ledge, babe Go lightly on the ground I'm not the one you want, babe I'll only let you down
Bara jag får ordning på en del av begreppen så kan det blir bra. Bara jag vet hur jag ska kunna göra för att förverkliga. Jag måste lära mig skriva ett personligt brev och ett CV, för det är tydligen det som krävs för att kunna få ett jobb, det gäller inte att gå på magkänsla - ställ dig i ledet! Livet här just nu känns inte meningsfullt, jag ska se till att sätta denna nu om exakt 20 dagar. Om jag gör det, kan jag känna friheten under mig. Om inte, får jag dras med den ännu en gång, hur mycket ska man orka? Hur många smällar ska man ta? Jag har en plan, satt och kollade en massa igår på internet, hittade en massa bra och en massa skit. Att försöka är inte längre ett tillval, det är inte längre något som existerar. Att lyckas däremot är något som väger tungt. Denna gången är det, nu eller aldrig. När bär det av?
Gamla Sofie med en massa planer och drömmar börjar sakta göra sig påmind ingen, jag gillar det. Fast det betyder också att det kommer levas farligt och det är mindre lyckosamt. Drömmar, vafan tog alla dem vägen. Blev en efter en slukade av något som jag trodde jag hade skapat? Det tåls att tänkas på, vill jag verkligen det här så pass mycket att jag inte ska ha något liv framöver? Det känns som om mitt liv har kommit tillbaka under denna vecka som gick eller hur länge har jag egentligen varit ledig nu? Dagarna går inte längre att räkna, jag minns inte. Det finns fortfarande så mycket kvar. Det känns på något vis som om man har varit begravd i 2 år, sommaren som var minns jag faktiskt knappt. Den bestod ju ta mig fan enbart utav jobb. Hur ska det bli denna sommaren?
Förresten så är det sant att alla går och är gravida nu eller föder barn som på löpande band. Många i ens egna ålder och många som man känner till. Det är helt sjukt, men jag ger mig fan på att det har med sveriges läge att göra, att arbetslösheten är som den är. Då tänker nog folk: Ååh nu ska jag ändå gå hemma och drälla så varför inte skaffa en unge medans vi ändå har tid till det? Nej fy på er. En unge ska inte skaffas bara för att man ska ha ett barn, en unge ska skaffas för att det är efterlängtat. Nog snackat om massa barn hit och dit, jag är då inte gravid!
Nu känner jag att det är dags att göra en ny efterlängtad tatuering.
Det nya. Förändring.
//Souie Lou
Gamla Sofie med en massa planer och drömmar börjar sakta göra sig påmind ingen, jag gillar det. Fast det betyder också att det kommer levas farligt och det är mindre lyckosamt. Drömmar, vafan tog alla dem vägen. Blev en efter en slukade av något som jag trodde jag hade skapat? Det tåls att tänkas på, vill jag verkligen det här så pass mycket att jag inte ska ha något liv framöver? Det känns som om mitt liv har kommit tillbaka under denna vecka som gick eller hur länge har jag egentligen varit ledig nu? Dagarna går inte längre att räkna, jag minns inte. Det finns fortfarande så mycket kvar. Det känns på något vis som om man har varit begravd i 2 år, sommaren som var minns jag faktiskt knappt. Den bestod ju ta mig fan enbart utav jobb. Hur ska det bli denna sommaren?
Förresten så är det sant att alla går och är gravida nu eller föder barn som på löpande band. Många i ens egna ålder och många som man känner till. Det är helt sjukt, men jag ger mig fan på att det har med sveriges läge att göra, att arbetslösheten är som den är. Då tänker nog folk: Ååh nu ska jag ändå gå hemma och drälla så varför inte skaffa en unge medans vi ändå har tid till det? Nej fy på er. En unge ska inte skaffas bara för att man ska ha ett barn, en unge ska skaffas för att det är efterlängtat. Nog snackat om massa barn hit och dit, jag är då inte gravid!
Nu känner jag att det är dags att göra en ny efterlängtad tatuering.
Det nya. Förändring.
//Souie Lou
Kommentarer
Trackback
