Inget är eller känns som det borde just nu. Jag är glad emellanåt och ibland bara rycker helvetet loss inombords. Vet inte ens vad jag begär eller förväntar mig utav mig själv. Känner mig bara rent av hopplös - precis som en groda utan ben... Helt ärligt har jag ingen motivation alls tills imorgon, önskar bara att allt var över. Jag vill inte till skolan imorgon, känns bara jävligt jobbigt. Sista gången, ja det är rätt sorgligt ändå, speciellt när Emelie sa så jäkla fina ord till oss innan idag, innan vi stack hem. Det var ord som verkligen värmde, samtidigt som jag bara ville lägga mig i fosterställning och dra en djup suck. Hon blev tårögd, ja hur tror man då att någon annan ska känna då?

Jäkla satans helvetes jävla, jag måste få ihop ett par sidor i denna dag. Möllani och Miss Sandy har lovat att hjälpa mig, jag hoppas att de gör det. Fast det kommer bli svårt, de har ju inte läst boken. Varför har jag dragit ut på det? Jo, för att jag inte vill, jag vill inte, alls. Ingen lust.

Imorgon, redovisning inte ens laddad för det, vet vad jag ska prata om men har inte pluggat in det - det blir till att läsa lite avigt... Vad händer sen när skolan vart imon då? Egentligen skulle man supit ner sig i sin ensamhet, eller tillsammans med några lika tragiska människor som en själv. Det ska jag givetvis inte. Jag ska göra som jag alltid gör när jag har något avslut på något, jag ska städa!!! Fan vad jag ska städa, städa ur hela min garderob, plocka undan, slänga sådant som jag troligtvis ändå aldrig kommer att behöva dra nytta av igen... Det blir helg, jag hoppa på att kunna få en trevlig sådan hur som helst ändå.



Kärlek är för dom, dom som har tur - Thåström

Såg att Andrea Bocelli ska till Stockholm den 11 april, hade vart fint det. Fan vad underbart, dock kommer inte jag bege mig dit, tyvärr. Det hade vart en sådan otrolig upplevelse, den får spegla sig i min dröm istället.

//Souie Lou