Jag saknar dig Mini

Wooohooo! Helt jäkla härligt idag. Jag har suttit och sytt lite, ja inte någon gamal tavla eller så utan lite plagg som bara legat och väntat på att bli ihopsydda, alltså lagade. Ja så nu är det gjort, satt samtidigt och lyssnade och sjöng till Tracy Chapman, hon är ta mig fan bra! Nu tvättar jag och borde egentligen inte alls sitta här utan plugga eller ut och gå mellan bytena. Men nu är det faktiskt såhär att jag inte har några kläder (allt, verkligen allt är i tvätten, ja allt som jag kan åstadkomma och ta på mig, haha) Plugg, jaaaa jag vet jag ska. Jag ska bara... Tss. Nej jag får ta tag i det efter jag suttit klart här nu, ska ner och byta om en stund igen och då blir det plugg. Eller?

Det känns konstigt fast ändå rätt bra. Helt okej. Tragiskt men ändå ser jag att det finns något attv leva för. Kanske var detta just vad jag behövde? Nu ska jag inte rättfärdiga mig själv här men om jag får tänka igenom hela situationen så känns det förvånansvärt bra för vad som än kommer att hända. Det som känns mest är att det snart är skrivning igen, jag ska plugga, jag drygar ut det, jag har mycket tid, kanske det räcker denna gången?

Hur kan man sakna något i sitt liv som man aldrig riktigt har fått tagit del av? //Souie Lou