Back on track. Känns gitt. Dagen idag har inte bestått utav mycket, hittills. Fast jag antar att den kommer ha mer att bjuda på. Tänkte höra med Mini vad hon ska ha för sig, hon är i stan nu ett par dagar så det är lika bäst att passa på att ses då. Det känns bra. Förstående. Som alltid. På alla punkter.

Jag vet jag har sagt det ett bra tag nu, men nu får det banne mig ta och hända något på min arm. Ska se till om morsan har tid i denna dag att fixa till tatueringen så att jag sedan faktiskt kan trycka fast den på armen haha. Nej men den har vart efterlängtad länge nu, fast nu känns det som det är rätt tid för den så this is my time. Fixade lite igår men nu fan ska den bli klar på riktigt. Orkar inte dryga ut det mer nu, och varför har jag ens för den delen gjort det från början?

Ibland när man tänker tillbaka på något som ändå har påverkat en kanske man inte ser meningen i det. Jag känner verkligen inte att jag har fått ut något av en människa jag en gång i tiden trodde att jag kände. Kände och kände, tror nog aldrig ens att jag kände henne. Jag har till och med kommit på att jag mår så mycket bättre utan denna människa. Är det inte konstigt vilka fördommar man kan ha? Jag trodde kanske jag kände personen i fråga mer än vad jag egentligen gjorde, när jag väl kom till insikt med det så visade det sig att personen inte var någon av min sort. Någon som jag aldrig annars skulle ens kunna tänka mig att höja på ögonbrynet för eller ens vilja bli vän med. Nu idag vet jag knappast något om människans liv och det gör mig ingenting alls. Fördommarna man hade var att personen var väldigt hjälpsam, brydde sig, var intressant och nyfiken. Detta speglar sig absolut inte lika tydligt i dagar som dessa.... Det vill jag lova. Det är bara till att hoppas att andra ser det man då såg, fast nu. Jag kommer aldrig mer bli lurad av en sådan person. Lurad? Ja det är precis så jag känner. Personlighetsförändringen är tydlig! Fast, det bästa vore såklart att inte känna något alls. Det kommer dock slå tillbaka på en själv i slutändan hur man är, hur man beter sig, agerar... Nog om detta, jag kände bara att jag var tvungen att skriva ur, färda just det kapitlet ur mitt liv.

Tänker det fortsätta vara tyst nu? //Souie Lou