Sing me a song, you're a singer Do me a wrong, you're a bringer of evil The devil is never a maker
Kände mig lite tvungen att skriva av mig lite. Känner hopp om framtiden, jag är glad, känner mig bättre, känns som om detta har varit min tid på ett underligt och väldigt lugnt, händelselöst sätt. Fast ändå så passande. Dock är de synd att man inte såhär i efterhand, när man ser det svart på vitt började med vissa saker, tog tag i saker som jag ändå någon gång visste att jag skulle behöva ta itu med. Spinner man vidare på det med en gnutta positivitet kanske det inte var tillfälle då? Det kanske är just de som är grejen, tillfället. Tillfället ges men man får själv ta tag i det om man nu vågar på sig lite mod. Ja, hur som hels så känns det som om jag är "Back on the road again" Bara en sak som inte är ur världen ännu och som inte blev av ikväll, men imorgon, det lovar jag mig själv, då är det ett behövligt måste!
(För lång tid har gått sedan sist, minns du hur lång tid det tog med frillan? Oooh shit. Snart igen eller vad sägs?)
För övrigt är jag väldigt glad att min älskade vän äntligen tagit sitt förnuft till fånga, haha. Skämt och sido. Fast jag är glad över det, nu kommer det bli mer umgängestid och att "bara vara" Inga måste hit eller dit, inget ska, inget förbjudet och heller inget dumt, konstigt... Tack!
Tiden kommer och den går, ja om det nu ens för den delen finns någon tid, eller hur var det nu de var sagt? Jaja, någon form av tid finnes hur som helst oavsett om människan själv uppfunnit den, hittat på den, kommit med förslag på vad det kan tänkas innebära. Min tid är inne, jag har nog fattat ett och annat för tillfället. Livet är mitt. Det är jag som kan göra något åt den, med den, tillbringa den. Jag själv. Tillsammans. Det är bara jag som kan värdera min tid, bara jag som kan göra det kort eller långt. Härmed kommer jag absolut inte längre bry mig om att ens kasta ett minsta lilla negativt ord, ens lyssna på det, ens smaka på det, ens befinna mig ibland det. Ibland kan inte människor själva förstå sig på när och om, de är negativa, om de ens kan förstå något positivt, allt är inte svart på vitt, det finns färger! Jag väljer att se det jag vill, jag kommer förvränga det onda i din röst till något positiv tills du själv kan uppfatta dig som positiv, dina ord, dina val, ditt, enbart ditt. Ta kontroll över ditt liv, det gjorde jag och nu står jag här som den människa jag till sinnet återigen vill förbli. Att tappas bort för en stund, det kan hända alla, att återfinna sig själv i det som en gång varit förlorat, ja det är där vi nu befinner oss. No more.
//Souie Lou
(För lång tid har gått sedan sist, minns du hur lång tid det tog med frillan? Oooh shit. Snart igen eller vad sägs?)
För övrigt är jag väldigt glad att min älskade vän äntligen tagit sitt förnuft till fånga, haha. Skämt och sido. Fast jag är glad över det, nu kommer det bli mer umgängestid och att "bara vara" Inga måste hit eller dit, inget ska, inget förbjudet och heller inget dumt, konstigt... Tack!
Tiden kommer och den går, ja om det nu ens för den delen finns någon tid, eller hur var det nu de var sagt? Jaja, någon form av tid finnes hur som helst oavsett om människan själv uppfunnit den, hittat på den, kommit med förslag på vad det kan tänkas innebära. Min tid är inne, jag har nog fattat ett och annat för tillfället. Livet är mitt. Det är jag som kan göra något åt den, med den, tillbringa den. Jag själv. Tillsammans. Det är bara jag som kan värdera min tid, bara jag som kan göra det kort eller långt. Härmed kommer jag absolut inte längre bry mig om att ens kasta ett minsta lilla negativt ord, ens lyssna på det, ens smaka på det, ens befinna mig ibland det. Ibland kan inte människor själva förstå sig på när och om, de är negativa, om de ens kan förstå något positivt, allt är inte svart på vitt, det finns färger! Jag väljer att se det jag vill, jag kommer förvränga det onda i din röst till något positiv tills du själv kan uppfatta dig som positiv, dina ord, dina val, ditt, enbart ditt. Ta kontroll över ditt liv, det gjorde jag och nu står jag här som den människa jag till sinnet återigen vill förbli. Att tappas bort för en stund, det kan hända alla, att återfinna sig själv i det som en gång varit förlorat, ja det är där vi nu befinner oss. No more.
//Souie Lou
Kommentarer
Trackback
