Ska jag ljubla eller ska jah gråta? Insåg nyss att jag faktiskt ska ha examination på måndag, bra att jag håller måttet. Helt seriöst, examination på måndag vart tog det vägen? Det känns rätt lugnt samtidigt som jag fasar, jag känner att jag kan det bra, samtidigt som jag inte fattar något. Skönt att jag kom till insikt med det. Det innebär även en glädje att meddela att jag har ytterligare en dag färre kvar på praktiken, vilket gör mig glad samtidigt som jag blir lite knäpp på mig själv. Jag har alltså 5 dagar kvar på praktiken. Det gör mig glad, samtidigt som jag önskar att det vore över.

Varit och umgåtts med Miss Mini nu ett par dagar i rad, alltid lika trevligt. Jag avundas henne för tillfället. Mest på grund utav hennes fina sätt att fixa en så fin och så stor lägenhet, när jag blir stor då ska jag också ha en sådan. Om man nu någonsin blir så stor - känns långt ifrån idag men det kommer snabbare än vad man kan ana. Det är så de säger iafall, även om jag inte tror på det.

Mitt planerade liv, vart tog du vägen? För x antal år sedan hade jag en så otroligt fin plan, den har fortfarande inte förverkligats, kanske den aldrig gör. Vad händer då? Gör det mig till en sämre människa? Jag ska nog sluta fundera över knäppa saker som dessa, jag kan ändå inte göra något åt det. Det värsta jag kan göra är nog att gå så långt in i mitt eget huvud att det blir svårt att hitta tillbaka ut till det verkliga livet igen. Vad händer om man redan är där?

//Souie Lou