Det springer iväg som alltid, jag blir ledsen samtidigt som ljuset är klart. Fan vad underbart samtidigt som tidskriften hela tiden ligger över en. Imorgon blir det att fara hem till morsan och försöka mig på att hitta artiklar för de verkar vara svårt och jag blir så förbannad av att inget utav det kommit till att fungera i lägenheten ännu. Ibland när man stöter på vissa människor slutar man aldrig att förvånas, vissa kan bara inte visa förbättring utan försämringen blir så påtaglig och det oförändrade och det problematiska blir allt tydligare. Imorgon ska jag käka potatis, det ska bli gottis //Souie Lou