Just some thoughts that have been floating around in my head...
(Tänka sig att dessa bilder är ca ett år sedan eller över ett år sedan. När började tiden gå så fort?)
Jag skrev omtentamen igår och det kändes .... Vi snackar om det en annan gång tack! För övrigt känner jag att jag inte har något liv. Jag vill bara vara lite ledig, kunna handla mig något fint att ha på mig till exempelvis jul. Jag vill mysa, (helst i den nya lyan) jag vill likaså bara lyssna på musik och dricka glögg och känna julkänsla. Inget utav detta existerar idag. Jag har varken pengar, tid eller ro till att köpa mig något, ingen julkänsla i detta hem (i flyttningsskedet), jag har inget liv, för den tiden då jag har ett liv är när jag flänger fram och tillbaka till Kristianstad varje ddag, nästan. Känns väldigt tufft just nu, jag är utmattad men i detta samhälle får man inte lov att vara det, nej icke, man ska vara riktigt välvillig och kunna allt och vilja allt, ställa upp på allt, ha hur mycket tid som helst. När fasen umgicks jag med en vän senast? Jo, typ för en och en halv månad sedan... Snacka om patetiskt.
Igår hade jag en liten bit av ett riktigt liv. Tillbringelsen hos mormor & Ingmar med en bit av familjen var upplysande och upplyftande. Nya krafter, nej det vet jag inte men en liten vila i mina oroliga själ. Dagarna fram till den 20 Januari går fort, ibland för fort samtidigt som jag vill att det ska gå fort för att slippa det flängandes fram och tillbaka, fraqm och tillbaka. Nu gäller det att satsa en bit till på praktiken, inte stressa för allt annat. Det tar sig men ibland behöver jag tydligen lite mer tid på mig än andra men det är tydligen inte heller tillåtet i denna värld, så frågan min kvarstår. Kommer jag lycks ta mig igenom praktiken med ett godkännande? Vi får väl se.
Ibland undrar jag vad jag ska göra sen? Ibland undrar jag över om jag ens valt rätt väg? Ibland undrar jag över vad jag annars skulle vart, gjort i livet? Ibland tänker jag att jag absolut inte vill mer och ibland tänker jag att snart är det över, jag har en utbildning och detta vill jag verkligen hålla på med. Låt den känslan infinna sig och ta sin plats allt eftersom.
Alla rutiner tar så mycket energi, alla vanliga jäkla rutiner som ingen har förståelse för att det tar sin tid att lära, för de själva har jobbat för länge, glömt bort hur det är att vara ny, eller hur fasen var de själva när de gick ut? Var de sjuksköterskor med skinn på nosen och kunde allt så bra som de kan idag? Nej jag tror verkligen inte det, så inbilla inte mig och tro något sådant heller då. Det tar tid och jag är itne nöjd med min utbildning. Samtidigt som jag är det.
Känner jag mig som henne jag en gång i tiden var ? //Souie Lou
Kommentarer
Trackback
