Merry christmas
Om att klara sig eller om att lyckas eller misslyckas. Det kändes som ännu ett slag i ansiktet. Hur ska jag nu känna mig stöttad och vilja fortsätta? Jag ska nog ge mig fan på det, ordentlig. Trodde redan jag hade ändrat inställning, men tydligen inte. Det verkar iafall inte märkas. Varför ingen återkoppling under dagen? Har så många frågor, funderingar, tankar men så fort det ploppar upp i huvudet blir jag tårögd och gråter. Nej, jag försåtr verkligen inte vad de menar eller är jag inte ämnad för detta? Kanske jag inte alls passar som sjuksköterska, eller vad fasen ligger problemet för någonstans. Min sorg blir mer och mer omvandlad till aggresivitet, ett fördärv. Jag måste nog bara fundera nu, hur fan känns det att snubbla på mållinjen. Och vad fan har mina omtentor med mig och mitt att göra när allt är klart. Känns som om de redan har bestämmt sig men att de inte kan säga det, givetvis inte, de håller säkert på att i tre veckor till innan den stora bomben kommer. Känns som ett misslyckande som tagit hårdast, någonsin. Jag förstår bara inte hur detta kommer sig, eller varför ingen diskuterar något med mig, jag känner mig ärligt talat jävligt lurad och det är inte mitt fel. Att vissa kanske är krävande det är inte heller något som jag ska behöva lida för, nej hittills den sämsta plats jag någonsin varit på. Vilken fin julklapp jag fick, inte sant?
Jag måste fundera nu under julen och sen komma tillbaka starkare än någonsin, jag ska banne mig visa dem vart jag står och jag ska lyckas. Inget kan hindra mig nu, bara mig själv och min osäkerhet, men blir man mycket annat när man aldrig får höra att man gör något bra? Eller, det kanske bero på att jag aldrig gör det? Eller? Ja, jag ska bestämma mig, ta tag i detta, ska jag ställa frågor bara för att fråga eller för att jag faktiskt undrar något? Sicket idiotipaket jag hamnade på, inte ens den som verkligen ska vara på min sida är det, vilken sida? Nej usch, nu börjar tårarna fylla mina ögon igen. Bit ihop, gör mig stark, gör mig användbar, gör mig bäst!
Inget blev som det var tänkt, det kom som en chock. Vilkens fel är det? En bristande länk ibland oss //Souie Lou
Jag måste fundera nu under julen och sen komma tillbaka starkare än någonsin, jag ska banne mig visa dem vart jag står och jag ska lyckas. Inget kan hindra mig nu, bara mig själv och min osäkerhet, men blir man mycket annat när man aldrig får höra att man gör något bra? Eller, det kanske bero på att jag aldrig gör det? Eller? Ja, jag ska bestämma mig, ta tag i detta, ska jag ställa frågor bara för att fråga eller för att jag faktiskt undrar något? Sicket idiotipaket jag hamnade på, inte ens den som verkligen ska vara på min sida är det, vilken sida? Nej usch, nu börjar tårarna fylla mina ögon igen. Bit ihop, gör mig stark, gör mig användbar, gör mig bäst!
Inget blev som det var tänkt, det kom som en chock. Vilkens fel är det? En bristande länk ibland oss //Souie Lou
Kommentarer
Trackback
