Ringt min handledare idag, hon verkar toppen utifrån det korta men intensiva samtalet vi hade. Hon lät som en positiv, medelålders kvinna i sina bästa år. Haha, nej men det känns som om vi kommer klaffa, ja baserat på ett telefonsamtal. Hon gav mig en del energi, för jag är trött, sleten och inte alls på humör för att skämta.

Sitter och myser såhär i början av hösten men en kofta och en kopp kaffe. Två hundar, en på varsida om mig - kan de bli bättre? Ja, jo det är klart att det kan. Förfrågan om jag kunde jobba ikväll kändes otroligt jobbigt att säga nej till fastän det var lätt, trevligt att de ringer men jag känner mig halvt om halvt sjuk - det är inget vidare.

Jag har blivit extremt bekväm, kom jag på. Nu är det dags att göra sig bekväm men på andra vilkor. 1 timmes promenad varje dag hade jag tänkt starta upp med. Ge mig ett par skor som fungerar så jag slipper börja gråta. Ge mig mod, styrka, viljan att sätta igång. Nej det är givetvis ingen som kommer och dela ut det, det är "bara" att ta tag i det och sätta igång. Idag en liten bit - imorgon en längre.

  


//Souie Lou