How bout stopping eating when I'm full up
Dagen startade tidigt, kl sju var jag ut med hundarna, kunde inte sova vidare. Var ljust då, kl nio gick jag mot mors, då var det mörkare väder. Sen har jag handlat, förberett lite mat och nu sitter jag här färdigdiskat i hemmet, lyssnar på musik, kände efter - oooh ja, nu är jag verkligen trött. Ingen rast och ingen vila, ska städa hos farsan, skala ett lass potatis, fixa och dona, sen ska jag och min underbara lilla lillasyster ha myskväll med massa film och onyttigheter. Jajamensan. Oh visst fan är det frustrerande när min älskling hör av sig, försökte ringa inget svar, skickade meddelande, jag vet inte ens om de kommer fram. Eller så kankse han har skickat igen men att inte hanns kommer fram. Fan jag hatar det. Har nästan glömt bort hur han ser ut, därav jag kollar på foton nästan varje dag, kännes som det var alldeles för längesedan vi sågs. Aldrig jag gör om detta, ALDRIG! Det värsta, värsta tänkbara. Nu är det inte längre kul, en vecka kvar, bara en vecka kvar... Det närmar sig. Jag räknar ner...
7 dagar kvar, den 8:e dagen får jag återse honom - om man nu inte räknar med denna dag.
48 dagar kvar - jag längtar!
Jag bara älskar att ha mina hundar liggandes inpå mig, speciellt när vi vilar. Så skönt, avslappnat, alla andas ikapp. Mysigt värre! Jag älskar det verkligen. Just nu är jag inte lika förtjust, den ena sitter i buren pga. hyss. Den andra ligger och sover mellan mina ben, så söt, så fin, så fridfullt. Så ljuvligt.
//Souie Lou
Kommentarer
Trackback
