Love You 'till The End
Vill bara att tiden ska gå, den drygaste påskhelg jag någonsin genomlevt. Helt sjukt tråkigt! Visst var det trevligt hos pappa och så igår, men alltså denna dryga väntan. Försöka fördriva tid med energi som man inte har. Orkar inte ens idag gå ut med hundarna, jo jag har rastat dem. Tänkte först man skulle gå en långpromenad men det tar verkligen emot, så de blev inget med det. Imorgon, ny vecka. Röd dag. Ja, så är fallet. Ännu en dryg dag på denna påskhelg. Jag tycker inte om påsken nu, finns inget att fira. Igår var väl folk fulla, jag hörde dem nog allt, men gick och la mig rätt sent ändå var närmare ett tiden, inte illa för att vara jag. Jag som för övrigt älskar att sova på nätterna, men vaknar rätt tidigt nu för tiden och kan verkligen inte somna om. Men vad ska jag då göra med återstående del av dagen? Önskar man var si sådär 14-15 år, då jäkla vad man kunde sova. Sov på natten, sov ett par timmar när man kom hem efter skolan, underbart. Fast de var ju jobbigt just då, eftersom man hade så mycket annat man egentligen skulle ta sig för att göra.
Idag är dessutom de flesta bakisar också, de betyder ännu mer drygt för en annan. Ja, jaha vad fan då. Då finns det inte ens någon att umgås med, inte ens lite. Dessutom vill jag knappt ta hit någon, är så stökigt här hemma nu, min man är ju på semester haha. Nej skojar bara. Men visst skulle behöva plocka en hel del iafall, får väl göra det när en till del av denna dagen gått till spillo. Det är just så det känns, som om det inte är någon mening med det längre. Jag är helt utlämnad, nej men usch. Det känns som en hel evighet jag varit borta från min man och om ett par timmar är det en vecka sedan jag såg honom, pussade honom, skrattade med honom... Ja, inte nog med det, jag ska behöva stå ut med denna vetskapen i 10 dagar till, den elfte dagen får jag återse han, då kommer han till stan igen. Den nionde dagen är han på hemresa, då kanske de blir lite mer kontakt, lite mer känsla på att han är påväg hem. Usch, jag kommer säkert stortjuta när jag ser honom. Haha. Nåväl. Hur fördriver du din tid när du inte orkar ta tag i saker som du egentligen vet att du verkligen borde?
Snacka om att man har ett behov av att skriva av sig såhär nu, ingen daqbok - detta får agera det istället. Känns skönt att bara få skriva ner sina känslor istället för att älta den i huvudet hela tiden. Dessutom bryr jag mig inte om det är någon som kollar/läser, det bryr jag mig inte ett smack om. Det jag bryr mig om är att det åtminstonde hjälper mig att hjälpa mig själv.
För övrigt tycker jag Nickan beteer sig lite konstigt, eller egentligen inte. Pappan hennes är ju inte hemma, men hon är liksom så mycket på hela tiden. Hon ska ligga på en, får hon inte det ska hon ligga vid en. Hon klättrar upp på en och ska gosa en i ansiktet, inte hålla på och slicka och så utan kollar på en, myser med en. Mysigt är det verkligen. Hundar har väl ingen tidsuppfattning? Jag tror hon kommer kissa ner sig av lycka när hon återser mannen i sitt (och mitt) liv. Woody är som vanligt, för det mesta. Lite mer skällig har han blivit inne, speciellt när AFV går på tv, och där visas hundar som står och skäller eller ens för den delen ett tv-program, en film spela kvitta. Han står och skäller tillbaka, han är då ingen som tar skit från någon annan. Nu ligger vi alla tre ihoptryckta i samma soffa, tur att man har böjbara knä. Det är mysigtast såhär, trångt.
Älskade, jag saknar dig //Souie Lou
Kommentarer
Trackback
