Efter en snabbt gången vecka (ja alla veckor springer iväg nu för tiden, undra varför?) som varit informativ från olika håll är den nu inne på sista versen. Snön föll igår kväll/natt långt in på morgonen... Nu har de tyvärr saltat och skottat vägarna, tycker inte alls om det, blir bara blaskigt och ser otroligt fult ut. Efter en runda med mina små älsklingar, som gillar snön speciellt den ena utav dem kan jag bara inte sluta att irritera mig på denna eviga saltning på alla vägbanor, gångbanor allt!! Man ska inte ömka sina hundar men jag kan faktiskt inte låta bli när jag ser att de lider så hemskt. Att se dem lida, halta, sitta på sina små rumpor enbart för att det gör så jävla ont, frätande känsla under deras tassar?? Ja, jag hatar att se det varje gång. Man får försöka och tagga dem till att gå vidare, och det gör dem, de springer, de busar, hoppar och leker. Fan vad underbart att se dem dansa fram i ett virrvarr av snö.

Har varit lite från och till förra och denna veckan, kännt mig småsjuk om vart annat. Näsan börjar bli bättre, känns inte som ett stort jävla hål längre, jag kan känna smaker, lukter, och jag kan andas genom båda borrarna. Haha. Livet är så underbart när man inser att man inte är alltför sjuk.

Igår var jag lycklig, idag är jag lycklig. Igår inträffade något som kanske fick vissa att förstå lite extra, förstår jag det själv ännu? Nja, till viss del men känns fortfarande väldigt frånvarande, långt borta, overkligt på något bra och konstigt vis. Jag kan ändock inte låta bli att älska känslan jag har i min kropp!!

Efter lite målning av byrån (den vi fick ärva av Systeryster) blev jag genast slut i kroppen. Hade visseligen gått en runda med hundarna innan och kände att det är farligt att lägga sig på sofflocket innan man åstadkommit något med dagen. Det tar igen sig, det vill jag lova. Nu halv ligger jag i soffan och det känns som om jag skulle kunna gosa ner mig riktigt ordentligt och ta en liten tuppis. Snart blir det nog iafall matlagning och sen en film på det så kommer mina ögon sluta sig snabbt (?). Härlig känsla.

Morgondagen kommer bli spännande och givande skulle jag tro. Dåja. Dåja. På tisdag kommer Mikaela och William till mig och checkar in den nya lyan. Längtar. Längtar efter att få träffa min älskade kusin och vän igen och att få träffa lilla gullepyret som är så gudasöt!!

När är nyfikenheten som värst? Hur ter den sig då? //Souie Lou