Jag halvligger/halvsitter i soffan med mitt barn sovandes på min mage. Mage mot mage. På tv är det repris med Allsång på Skansen. Min älskade man ligger fortfarande och sover. Vi myser, jag myser. Tänk vad livet har att ge. Mycket återstående tid. Mycket att oroas över i framtiden, mycket lycka. Jag älskar att leva nu. Är likaså lycklig över att snart få flytta, får snart ta vara på den lilla tid som är kvar och börja packa på allvar. Kommer bli underbart, i det nya. I det riktiga, där känns som om vi blir en hel, riktig liten familj på tre människor och två hundar. Nu ska vi bara genomlida denna sista månad som återstår. Det gör vi, självklart. Det tar på krafterna att bo såhär. Vet aldrig vad som dyker upp. Det kommer bli fint, rent i det nya. Ordning och reda, bra, kanon. Underbart, fantastiskt. Det enda som till en början blir lite annorlunda är tvättningen, men vad gör det. Det kan man ordna senare. När allt annat är toppen, som vi iafall denna gången tror kan man inte klaga på en grej.

Nu ska vi mysa vidare //Souie Lou