When the...
Efter en uppstressande och påskyndad dag sitter jag nu i soffan, har precis tryckt i mig sex bitar mjölkchocklad med nötter i. Mummsigt värre! För övrigt går hjärnan på högvarv. Blev så förbannad och missnöjd tidigare idag till ingen nytta, nu är jag till och med överrumplad på deras jävla dumhet. Hur i helvete kan man göra så fel? Nej jag ska skriva ett mail om hur illa de faktiskt försatt oss i, alltså att man till och med fick köpa mera för att det andra inte kom som sedan när man gjort allt klart, kom iafall. Nej fy fan! Visst det andra ska vi givetvis kunna använda oss utav iafall men det är så jävla fel man blir ju grundlurad på sin egen bekostnad hela tiden. Hade jag dessutom vetat att det var mycket villigare ändå så hade jag aldrig beställt det. ALDRIG!
Annars blev det fantastiskt fint fastän att den inte är klar ännu, men det blir den och när den väl blir det då kommer det bli så jävla fint. Sen kanske man hittar en extremt fin ram av något slag man skulle kunna använda sig utav just för att få till det där lilla extra som gör att det blir sådär riktigt elegant och mysigt som man vill ha det. Tack så hjärtligt för hjälpen mamma och lillasyster! <3 kommer dessutom lägga ut bilder sen när det är klart! Så får vi väl se vad ni säger om den saken haha.
Att snart komma och bli det man alltid velat men aldrig kunnat föreställa sig mer än lite smått men aldrig en verklig förståelse ändå. Det går inte att förstå. Jag själv tycker det känns väldigt lustigt nu men ändock underbart. Något man aldrig blir av med något som alltid förblir något man aldrig kan glömma något man aldrig vill vara fri, ifrån. Det är en underlig känsla, tanke man har inom sig. Man ska se till att för renliga sig själv genom sig själv samtidig som man ska ta tillvara på allt det andra. Förr tänkte jag aldrig på det såhär, men nu när varken återvändo eller förståelse för hur det kommer bli finns känns det konstigt men ändock så underbart. Jag har genom mig själv kommit till insikt med att det inte finns något som gör att man förbereder sig, tillräcklig. Man kan tro man är tillräckligt förberedd och doften och satte. Men jag tror innerst inne så vet man inte alls hur man kommer bli, bete sig, vara eller ens för den delen hur man kommer tycka sen. En sak vet jag dock och det är att det kommer bli så underbart, roligt, skrämmande, fantastiskt men såååå jäkla roligt, ibland(ofta) jobbigt, men absolut värt det!! Fan vad jag älskar att älskar och att känna mig levande!
En annan sak jag kommit underfund med är att man inte umgås med så mnga vänner längre. Jag vet vilka mina vänner är och att de finns där och allt. Men tiden till att träffas finns visseligen kanske lite oftare än vad man ses ändå men orken till att ses infinner sig inte lika ofta. Den orken finns inte alltid fastän att man vill så mycket som möjligt så orkar man inte hur mycket som helst. Inte som det var förr inte som man kunde göra då. Inte som man fick för sig sina små impulsiva möten etc etc. Under ses ljuva år vart tig ni vägen? Jag är fortfarande samma som förr bara lite ny på vissa ställen...?
//Souie Lou
Annars blev det fantastiskt fint fastän att den inte är klar ännu, men det blir den och när den väl blir det då kommer det bli så jävla fint. Sen kanske man hittar en extremt fin ram av något slag man skulle kunna använda sig utav just för att få till det där lilla extra som gör att det blir sådär riktigt elegant och mysigt som man vill ha det. Tack så hjärtligt för hjälpen mamma och lillasyster! <3 kommer dessutom lägga ut bilder sen när det är klart! Så får vi väl se vad ni säger om den saken haha.
Att snart komma och bli det man alltid velat men aldrig kunnat föreställa sig mer än lite smått men aldrig en verklig förståelse ändå. Det går inte att förstå. Jag själv tycker det känns väldigt lustigt nu men ändock underbart. Något man aldrig blir av med något som alltid förblir något man aldrig kan glömma något man aldrig vill vara fri, ifrån. Det är en underlig känsla, tanke man har inom sig. Man ska se till att för renliga sig själv genom sig själv samtidig som man ska ta tillvara på allt det andra. Förr tänkte jag aldrig på det såhär, men nu när varken återvändo eller förståelse för hur det kommer bli finns känns det konstigt men ändock så underbart. Jag har genom mig själv kommit till insikt med att det inte finns något som gör att man förbereder sig, tillräcklig. Man kan tro man är tillräckligt förberedd och doften och satte. Men jag tror innerst inne så vet man inte alls hur man kommer bli, bete sig, vara eller ens för den delen hur man kommer tycka sen. En sak vet jag dock och det är att det kommer bli så underbart, roligt, skrämmande, fantastiskt men såååå jäkla roligt, ibland(ofta) jobbigt, men absolut värt det!! Fan vad jag älskar att älskar och att känna mig levande!
En annan sak jag kommit underfund med är att man inte umgås med så mnga vänner längre. Jag vet vilka mina vänner är och att de finns där och allt. Men tiden till att träffas finns visseligen kanske lite oftare än vad man ses ändå men orken till att ses infinner sig inte lika ofta. Den orken finns inte alltid fastän att man vill så mycket som möjligt så orkar man inte hur mycket som helst. Inte som det var förr inte som man kunde göra då. Inte som man fick för sig sina små impulsiva möten etc etc. Under ses ljuva år vart tig ni vägen? Jag är fortfarande samma som förr bara lite ny på vissa ställen...?
//Souie Lou
Kommentarer
Trackback
