Sitter med en kopp i handen, tittar ut genom mitt underbara fönster där årstiden har förändrats, ett fåtal löv kvarstår resten ligger som ett täcke över marken och värmer. Jag sitter i mina egna tankar och tänker på livet i både stort och smått. Är så glad över vad man åstadkommit och vad som komma skall. Ska aldrig mer känna att jag aldrig lyckats, med något. Inget ska längre få hindra mig från något, allt är möjligt och bara det omöjliga gör det ännu mer lockande.

Ännu en dag av detta året går. Igår var det Hannes dag. Hans egna lilla dag, det lilla livet. Ett helt år har gått. Tänk: ett år! Vart tog tiden vägen? Minns det som igår, minns precis vart jag befann mig i livet då. Kommer ihåg allt och lite till. Det är ett under. Lilla Hannes som har blivit stor men som fortfarande är liten. Som själv kan gunga på sin gungstol som han fått av sin underbara farmor, måste vara den bästa farmor man kan ha. Han kan inte ännu gå, det är inte långt borta. Två igår kanske lyckas han idag? Känns konstigt. Känns stort. Jag är en väldigt stolt faster. Och själv är jag en väldigt stolt mor. Snart även en väldigt stolt moster!

//Souie Lo