För att avregistrera hjärnan något. Det går bra nu på plats, känner ändock när jag får perspektiv på det blir jag livrädd, kommer jag fixa detta? Klarar jag något, kan jag något? Svaret på det är givetvis JA! Det är bara så att hjärnspöken har en tendens till att dyka upp lite här och var om man ger dem tid till det. Jag har nog gett dem lite för mycket tid och lite för mycket plats i min hjärna på sista tiden. Känner som att det knyter sig här hemma och där borta är det som om det aldrig funnits. Igår låg jag och läste, känns som om det för första gången faktiskt gick in och att jag uppfattade vad det var jag läste. Förr har det bara varit att man läst inför en tenta ex och rå pluggat och därmed inte förstått sig på det helt och hållet ändå. Nu känns det varmt i hjärtat samtidigt som det är en bit kvar att gå. Ska ha samtal i nästa vecka och det är jag livrädd för fastän att jag inte ska behöva vara det enligt de som faktiskt har hand om mig. Nåväl, bara för att få lite extra tid till läsning/plugg har jag skapat mig den tiden, såklart med hjälp av ett par andra armar som omfamnar men iafall. <3 vad skulle man vara utan?

Tack för uppmuntran Miss Isabelle, det värmde! <3
Nu återgår jag - har mycket att läsa //Souie Lou