Eftersom vi aldrig pratar eftersom vi aldrig ses... Thåström skriver och sjunger så ofantligt vackra och betydande låtar. Lyssnade häromdagen på honom, var allt för längesedan. Minnena kommer tillbaka, jag kommer tillbaka, till det jag en gång var. Ibland känns det som om man försvunnit, blivit förvriden, konstlad, övergiven, lämnad, mörad, rädd och glömd. Allt på en och samma gång.

Tankar, känslor, funderingar behöver ibland tänkas på egen hand och på egen tid. Bryts ned för att byggas upp. Just nu känner jag mig bara nedbruten. När ska jag byggas upp på nytt? Snart finns det längre inget kvar. Känner att jag snart blir en enda klump, förlorad, snart övergiven för alltid fast ändock finns det hopp, det finns det alltid. Om framtiden och vad den kan ge, just nu känns det bara så jobbigt, så orkeslös jag är, så trött och gråtmild och ja, utplånad. Snart ska jag lysa, skina, glittra och skratta, snart ska jag få sjunga högt, högt över alla, högt över allt! Snart är det min tur att vara kung!

Min vildsinta lilla bebis här hemma har fått ett litet humör som heter duga eller påfrestning rättare sagt. Men underbar det är hon. Tvättmaskinen är äntligen inkopplad så idag tvättat jag för fullt!
Ha en underbar dag allesammans.

Blir man förändrad eller förändras man när man blir mamma? //Souie Lou