It's time to start
Vädret idag: snacka om aprilväder eller? Helt sjukt, snöigt imorse när jag vaknade till, nästan borta vid uppstigning, solsken på morgonpromenaden, drack kaffe en stund senare ja då var det ett jäkla hageloväder utanför och så har de väl för det mesta hållit på. Nu är det solsken men ser en hel del mörka moln på himlen, vad ska nu ske är det tänkt tros?
Känner för att stiga upp tidigt imorgon, städa allt som ska sen bara ta och göra precis vad man vill. Kanske tittar ner till mamma eller så jag vet inte vad. Känner för att få alt gjort här hemma så jag inte behöver bry mig mer om det. Älskar ett rent hem, men de blir ju inte alltid lika långvarigt, speciellt inte när man har hundar. De skitar ner mer än man tror, om man nu ska skylla allt på dem. Haha.
Idag åker min man hem!! Yees, näst sista dagen jag behöver sova ensam, så underbart att snart ha honom hemma igen. Oh yeah! Kommer bli helt ny kär, spännande, längtar som fasikens. Landar i Tyskland i morgonbitti, då kommer jag prata med honom, sen är han i kastrup, sen påväg hem! Låter helt förträffligt underbart, välkomen tillbaka till det vanliga livet där allt är precis som det brukar.
Låter de konstigt när jag säger att jag knappt aldrig svarar i den vanliga telefonen när de ringer? Det rionger så pass sällan här så jag blir mest chockad och undrar vad det är som låter.
//Souie Lou
I will always love you
Vilken huvudvärk gårdagen gav mig, idag känns det bättre. Sover allt sämre och sämre, ensamt i sängen numer. Känns tomt överallt. Känns inte bra att sova längre, vaknar hela tiden, springer på toa, sover en stund för att sedan åter vakna en gång till... Så fortlöper det hela natten. Min morgon började vid halv nio tiden, blev promenadmed hundarna i morgonsolen, träffade mor och barnen i rosengården. Sen nu är vi hemma, har spisat lite frukost, slöfockarna sover och jag kollar på något extremt konstigt skrik program, lite som Ricky Lake, förr i tiden, fast här är det en man som håller i programmet och de verkar vara utspårat redan innan de ens börjat. Jag byter program!
Känner en liten tryckande huvudvärk nu med, ööh. Hoppas det släpper. Köpa en kamera för lite av skattepengarna skall jag se till att göra, får kolla när det närmar sig lite, kolla vad de har för erbjudande, brukar ju finnas rätt bra erbjudande eftersom jag ändock inte är någon proffsfotograf och inte behöver ha det allra värsta, vilket i så fall hade kostat en hel del. Jag ska ha en systemkamera iafall, sen vilket märke har jag ju en i tanken, men allt återstår att se vad det blir utav det.
Vad händer annars idag då?
Bara 2 dagar kvar...
//Souie Lou
Time to go home
Dagarna som kommer nu har jag verkligen uppbokat på en del saker jag ska göra, saker som ska bli fint tills älsklingen kommer. Sen ska det fixas med tavlorna också, hann inte allt igår med mammi, sen blir det gardinuppsättning och lite så. Ja, det kommer bli jättefint när det väl är klart!
//Souie Lou
I cannot sleep I cannot dream tonight I need somebody and always This sick strange darkness
Vad gör man när man egentligen inte vet vad? Kanske känns aningen elakt, jag vet inte. Känns mer som om att inget hände, fastän att det tär på en lite ändå. Tanken är där men vetskapen om det är ändå inte lika rogivande. Jag känner nog inget längre, ingenting för just det. Det får lov att vara nog någong gång.
Idag har mammi kommit hit, käkade frukost, började stöka lite med akvariumet och lite annat smått och gott. Ska bara ha lite tycke och smak om tavlornas uppsättning, ramarna, jajamensan. Sen är det ju fotöljen som jag förmodligen absolut vill ha. En sak i taget. Sen är det komplett. Sängen som jag målade om får jag nog faktiskt lov att säga blev skit, den bara smular av sig en massa färg, och mjölar, vit vit vit. Men och andra siddan så torkar jag bara av den lite till och skiter i att måla den en gång till ska det nog bli skitbra iafall. Jag orkar inte lägga ner mer jobb på den, skittråkigt att måla.¨Så, så får det faktiskt lov att bli.
Jag vet inte riktigt med tapeten, tycker verkligen inte om den men har ingen ty eller ork till att måla om rummet eller liknande, det kan nog bli bra ändå bara det kommer upp lite på väggarna och gardiner så känns det möjligen inte lika fult. Hundburen är som sagt stor, men fungerar skitbra. Skulle faktiskt inte kunna leva utan den nu, då skulle det bli katastrof. Den är bra, otymplig, men vafan spela roll. Jag skiter i vilket när det gäller den, den stör inte mig iafall.
Jag känner mig jävulsk uttråkad just nu, har gjort det ett par timmar, vet inte vad man ska ta sig till. Förmodligen bara invänta att kvällen ska gå så man kan lägga sig i sängen, sova och så vaknar man tidigt imorgon också om jag nu denna natten lyckas med sömnen. Sen känns det faktiskt som om det kommer bli en repris så som idag, öööh. Nu börjar det verkligen kännas som en evighet på riktigt! Snart två jävla veckor sedan, helt sinnessjukt ju för fan. Från att alltid varit ihop, aldrig sovit ifrån varandra till att ha två veckor utan varandra, bara enstaka telefonsamtal och obefintlig mailkontakt så känns det nu hemskt. hemskare än hemskast. Visst i början var det värre på ett vis, men känslan har ändrat karaktärr och nu känns det på ett helt annat vis. Nu är det dags att komma hem! Du är saknad av allt och alla, iafall här i mitt hushåll. Haha. Aldrig mer, aldrig mer. På torsdag älskling, på torsdag då blir det dags. Då ska jag återse min snygging, säkerligen kommer han vara brun och vacker som alltid. Fan, att man kan sakna någon så mycket att man mår dåligt.
Antar att det är skittråkigt att läsa min blogg just nu med tanke på att det står samma saker i olika benämningar i varje inlägg nu för tiden. En sak är säker, snart kommer det handla om helt andra saker //Souie Lou
I want to spend my life with you
Imorgon kommer mor och jag längtar som in i fasikens. Ska bli roligt och mysigt att fixa och dona. Fickbilderna också igår, blev väl lite si sådär nöjd, iafall ett par att ha på väggen sen fyller vi upp lite efterhand. Väntar dock på förstoringen som skulle kunna ta ett par dagar extra. Skit i det. Haha! Det kommer när det kommer och kommer bli så jäkla fint!
Nu när dagen har gått har jag gjort en del bra saker, andra är icke gjorda och kommer att förbli ogjorda. Vart hos mor min och druckit kaffe (ja, på lekplatsen), alltid lika trevligt. Mitt tillhåll nu för tiden. Mannen min hörde av sig, glatt! Efter det gick jag hem och tog ut hundarna på en promenad, det var så jäkla härligt väder så vi fortsatte gå längre än det som var tänkt, skönt, så det blev en timme utomhus. Imorgon kommer ju mor min och vi ska fixa i rummet, det behövs, så de blir väl lite stor städning där med då kan tänkas. Då är det rummet klart tills min älskade kommer hem. Annars mår jag skitbra, bara trött i benen nu efter denna dagen, värst var det igår men idag börjar det kännas lite lika dant. Usch. Nåväl, tycker det är ljuvligt nu. Livet är njutbart.
När kommer min förstoring då? //Souie Lou
How bout stopping eating when I'm full up
Dagen startade tidigt, kl sju var jag ut med hundarna, kunde inte sova vidare. Var ljust då, kl nio gick jag mot mors, då var det mörkare väder. Sen har jag handlat, förberett lite mat och nu sitter jag här färdigdiskat i hemmet, lyssnar på musik, kände efter - oooh ja, nu är jag verkligen trött. Ingen rast och ingen vila, ska städa hos farsan, skala ett lass potatis, fixa och dona, sen ska jag och min underbara lilla lillasyster ha myskväll med massa film och onyttigheter. Jajamensan. Oh visst fan är det frustrerande när min älskling hör av sig, försökte ringa inget svar, skickade meddelande, jag vet inte ens om de kommer fram. Eller så kankse han har skickat igen men att inte hanns kommer fram. Fan jag hatar det. Har nästan glömt bort hur han ser ut, därav jag kollar på foton nästan varje dag, kännes som det var alldeles för längesedan vi sågs. Aldrig jag gör om detta, ALDRIG! Det värsta, värsta tänkbara. Nu är det inte längre kul, en vecka kvar, bara en vecka kvar... Det närmar sig. Jag räknar ner...
7 dagar kvar, den 8:e dagen får jag återse honom - om man nu inte räknar med denna dag.
48 dagar kvar - jag längtar!
Jag bara älskar att ha mina hundar liggandes inpå mig, speciellt när vi vilar. Så skönt, avslappnat, alla andas ikapp. Mysigt värre! Jag älskar det verkligen. Just nu är jag inte lika förtjust, den ena sitter i buren pga. hyss. Den andra ligger och sover mellan mina ben, så söt, så fin, så fridfullt. Så ljuvligt.
//Souie Lou
Life has a funny way of sneaking up on you
Hundarna har damp och jag tröttnade... //Souie Lou
My Baby Takes The Morning Train
Bye bye London //Souie Lou
Love You 'till The End
Vill bara att tiden ska gå, den drygaste påskhelg jag någonsin genomlevt. Helt sjukt tråkigt! Visst var det trevligt hos pappa och så igår, men alltså denna dryga väntan. Försöka fördriva tid med energi som man inte har. Orkar inte ens idag gå ut med hundarna, jo jag har rastat dem. Tänkte först man skulle gå en långpromenad men det tar verkligen emot, så de blev inget med det. Imorgon, ny vecka. Röd dag. Ja, så är fallet. Ännu en dryg dag på denna påskhelg. Jag tycker inte om påsken nu, finns inget att fira. Igår var väl folk fulla, jag hörde dem nog allt, men gick och la mig rätt sent ändå var närmare ett tiden, inte illa för att vara jag. Jag som för övrigt älskar att sova på nätterna, men vaknar rätt tidigt nu för tiden och kan verkligen inte somna om. Men vad ska jag då göra med återstående del av dagen? Önskar man var si sådär 14-15 år, då jäkla vad man kunde sova. Sov på natten, sov ett par timmar när man kom hem efter skolan, underbart. Fast de var ju jobbigt just då, eftersom man hade så mycket annat man egentligen skulle ta sig för att göra.
Idag är dessutom de flesta bakisar också, de betyder ännu mer drygt för en annan. Ja, jaha vad fan då. Då finns det inte ens någon att umgås med, inte ens lite. Dessutom vill jag knappt ta hit någon, är så stökigt här hemma nu, min man är ju på semester haha. Nej skojar bara. Men visst skulle behöva plocka en hel del iafall, får väl göra det när en till del av denna dagen gått till spillo. Det är just så det känns, som om det inte är någon mening med det längre. Jag är helt utlämnad, nej men usch. Det känns som en hel evighet jag varit borta från min man och om ett par timmar är det en vecka sedan jag såg honom, pussade honom, skrattade med honom... Ja, inte nog med det, jag ska behöva stå ut med denna vetskapen i 10 dagar till, den elfte dagen får jag återse han, då kommer han till stan igen. Den nionde dagen är han på hemresa, då kanske de blir lite mer kontakt, lite mer känsla på att han är påväg hem. Usch, jag kommer säkert stortjuta när jag ser honom. Haha. Nåväl. Hur fördriver du din tid när du inte orkar ta tag i saker som du egentligen vet att du verkligen borde?
Snacka om att man har ett behov av att skriva av sig såhär nu, ingen daqbok - detta får agera det istället. Känns skönt att bara få skriva ner sina känslor istället för att älta den i huvudet hela tiden. Dessutom bryr jag mig inte om det är någon som kollar/läser, det bryr jag mig inte ett smack om. Det jag bryr mig om är att det åtminstonde hjälper mig att hjälpa mig själv.
För övrigt tycker jag Nickan beteer sig lite konstigt, eller egentligen inte. Pappan hennes är ju inte hemma, men hon är liksom så mycket på hela tiden. Hon ska ligga på en, får hon inte det ska hon ligga vid en. Hon klättrar upp på en och ska gosa en i ansiktet, inte hålla på och slicka och så utan kollar på en, myser med en. Mysigt är det verkligen. Hundar har väl ingen tidsuppfattning? Jag tror hon kommer kissa ner sig av lycka när hon återser mannen i sitt (och mitt) liv. Woody är som vanligt, för det mesta. Lite mer skällig har han blivit inne, speciellt när AFV går på tv, och där visas hundar som står och skäller eller ens för den delen ett tv-program, en film spela kvitta. Han står och skäller tillbaka, han är då ingen som tar skit från någon annan. Nu ligger vi alla tre ihoptryckta i samma soffa, tur att man har böjbara knä. Det är mysigtast såhär, trångt.
Älskade, jag saknar dig //Souie Lou
The devil in you I suppose
Påskafton, vilket aprilväder. Känns ensamt, kommer aldrig vänja mig vid det. Bara 13-14 dagar kvar, beroende på hur man räknar. Jag längtar, har längtat sedan i söndags. Försöker fördriva tiden så mycket som möjligt genom att hålla mig sysselsatt, en klump i halsen och rösten darrar. Han lever.
Idag blir den middag hos farsan, hundarna och jag far väl dit om någon timma eller två. Så länge försöker jag hitta intressanta saker på nätet. Finns så mycket man ska intressera sig för, samtidigt som det kankse inte gör det. Inbillning, ett tidsfördriv? Drömde att jag födde oss en vacker flicka inatt, vad nu det betyder? Mötte upp Kenny på flygplatsen, han hade skojat med mig, att han kom hem tidigare. Att föda barn i drömmen var en enkel sak, haha. Troligtvis inte lika enkelt i verkligheten, fast enligt vissa kanske ändå. Allt upplevs olika, bäst att ställa in sig på att det gör förjävla ont, när det väl blir dags.
Björn spelas på högsta hugg här hemma, mysigt. Hundarna gillar det, jag gillar det och man liksom fördrivs i tiden, kommer på sig själv att vara i helt andra tankar emellanåt. Tänkte spela lite Melissa Horn här hemma, men glömde skivan hos farsan. Syster Sol hade också varit ljuvligt, någon som laddar ner och vill bränna till mig? Haha. Det blir lätt sommarmusik då. Hoppas på en ny regga-festival i Kristianstad i sommar, hade vart underbart, vad tros? Kommer det, eller inte. SwedenRock blir lika glömt detta året för min del, dock kändes det nog mer förra året, men de har ju såklart sin förklaring detta år. Kommer fler år, då jäkla! Fast inget blir längre som det en gång i tiden var, man har vuxit till sig på alla vis, allt och alla är inte som de en gång var, allt är inte sådär nytt och fräckt, nej man har nog blivit lite mer vuxen kanske? Ser, upplever saker på andra sätt nu? Uppskattar saker på ett annat och nytt vis? Ibland undrar jag om man är densamme man tidigare var, svaret mitt är att jag inte tror att man är lika dan. Allt har förädrats, allt är i en städig förändring. Förnekelsen kan vara tydlig men inners inne tror jag fler och fler känner att tiden som en gång var, är över. Det kommer en ny, en ny tid men nya äventyr. Ni vet, de där vi aldrig trodde att vi skulle tycka var roligt, det har helt plötligt blivit en del i vardagen? En del i allt.
För övrigt mår jag förbannat bra, härligt. Ljuvligt, underbart. //Souie Lou
I haven't lost nothing but my mind
//Souie Lou
When we talked on the phone...
Kärlek!
Nu är dagen kommen. Den dag jag visste skulle komma. Igår kändes det hemskt, idag känns allt ännu värre. Idag lämnar min man mig! Fast egentligen lämnar han inte mig, det låter genast mycket elakt. Han reser från mig. Han kommer tillbaka, den 19:e. En evighet. Är det vi talar om. En lång evig väntan är det som snart skall få upplevas utav mig. Kände redan igår att ögonen fylldes av tårar vid tanken på att inte ha honom nära. Idag vet jag att de kommer rinna, många gånger om. Tur för mig att det är mörkt när vi ska gå hem från stationen, vi kanske ni undrar? Ja, jag och mina otroliga hundar. Ensamt kommer det att bli trots allt sällskap jag här hemma har. Vad ska jag nu hitta på när min sysselsättas är på tour? Jag ska nog se till att sysselsätta mig, det må ni då tro. Jag sa till honom att om om lägenheten är helt genomstädad från golv till tak har jag verkligen haft långtråkigt. Planen är att jag ska hinna med det ändå bland mina upptagna dagar... På ett vis kan det kännas bra att kanske komma bort ifrån varandra lite, hinna sakna, hinna längta. Det har vi inte provat. Det känns bara så hemskt att man ska längta ihjäl sig innan han ens har åkt. Okej, nu kanske jag är i en period av extra känslighet - vad vet jag. Jag ska bara gå här hemma och växa. Jajamen det ska jag. Nu ska jag bli stor och fin. Haha. Skämt och sidor. Jag har en del att göra här hemma vid närmare eftertanke och kommer vädret vara så vackert, fint och underbart som idag kommer mycket tid att spenderas utomhus. Det vill jag lova. Här ska vi sola facet!
//Souie Lou