Oj oj oj. Fullt upp med allt men ändock inget liv, är det inte lite skamligt va? Usch jag har inte mycket att komma med nu och inte heller mycket att komma med framöver. Jag blir så trött på att alltid allt ska göras fastän att de finns så mycket annat man vill. Tiden räcker inte till och jag håller på att spricka. Vart skall jag börja? Ska allt ta sådan tid? När ska man känna att allt kommer i rätt ordning och blir bra som det är tänkt. Jag vet inte vad och inte heller hur vi ska handskas med verkligheten, jag befinner mig kanske i en liten drömvärld, dör trivs jag väldigt bra och har inga planer på att styra ner mot verkligheten - den lockar mig inte det minsta, jag känner mig inte ens nyfiken. Jag vet vad jag vill och jag ska göra allt för att nå dit //Souie Lou

Underbart väder , i sängen ligger jag (dock enbart än så länge) blir en del att göra idag, bl.a. träffa Mini, leta artiklar vilket måste ske hemma hos morsan eftersom internet ej är så vänligt att vilja funka, handla samt att jag ska livsnjuta. Det är precis vad jag ska, så enkelt är det med det. Förstå vad underbart när man hör fåglarna utanför, det ger en viss go känsla. Egentligen hade jag nästan som vanligt velat lägga skolan helt åt sidan fast det funkar givetvis inte. Skulle jag göra det har jag senare ingen utbildning och kan trots allt inte livsnjuta i vilket fall som helst. Tänka sig att det inte är länge kvar. Man hör att den och den personen ska jobba där och där som sjuksköterska nu i sommar, man kan faktiskt inte undgå att tänka "tänk att det kunde varit jag", "det skulle varit jag om jag legat i mer..." Allt känns så jobbigt när man tänker så, därför är det lika bäst att låta bli! Jag får leva för det jag har nu, ett underbart liv, med härliga människor kring mig, hund, kille, allt och jag måste tänka, för det är sanning "jag är snart klar". Det är faktiskt inte alls länge. När man räknar ned är det bara 28-29 veckor kvar sen är man själv sjuksköterska, visseligen har man sommarlov som drygar ut tiden men det gör då fasen inget, det får ses som lite bonus, lite uppvilande inför det som skall komma. Nej blicka framåt det är vad det handlar om och jag måste intala/Psyka mig själv till att jag verkligen tycker detta är fantastiskt roligt, att skrivs C-uppsats... //Souie Lou

Det springer iväg som alltid, jag blir ledsen samtidigt som ljuset är klart. Fan vad underbart samtidigt som tidskriften hela tiden ligger över en. Imorgon blir det att fara hem till morsan och försöka mig på att hitta artiklar för de verkar vara svårt och jag blir så förbannad av att inget utav det kommit till att fungera i lägenheten ännu. Ibland när man stöter på vissa människor slutar man aldrig att förvånas, vissa kan bara inte visa förbättring utan försämringen blir så påtaglig och det oförändrade och det problematiska blir allt tydligare. Imorgon ska jag käka potatis, det ska bli gottis //Souie Lou

Torsdag igen, känns som om veckorna bara springer iväg och det är både på gott och ont. Det gäller att ligga i, det gör gott i slutet annars kan jag bege mig till en annan planet. Tandläkaren, träff med Miss Lloyd samt lågpromenad på strandpromenaden avklarade. Snart väntar mat och ännu mer utgång. Härligt! Det som retar mig är tvättstugan, men de kan man väl leva med, eller rättaresagt det får jag leva med. Tvätts var åttonde dag, samt att det stora torkrummet i princip inte gör ett skit. Nåväl, man ska inte gräma sig över småsaker inte... Nya tag, ny blick, nytt liv, nytt sickte - allt till det bättre de må jag då verkligen säga. Mycket har hänt samtidigt som det är lite som hänt, stora förändringar, små förändringar. Jag tror det är första gången som jag faktiskt sitter och nästan små fryser i den nya lägenheten, konstigt. Kanske man vant sig nu till skillnad mot det iskalla, hoppas kan man för det är då fan inte skönt att ligga och svettas som en stucken gris när man ska sova eller sover. Jag ska inte klaga det är för härligt för det. Snart får första grillningen ske tycker jag, antingen på ballkongen eller också ute någonstans när man är på äventyr. Allt blir super hur det än bli. Doften av grillat är ju helt förträfflig och det är nästan så det börjar vattnas i mun. Nej nu får jag ta tag i saker och ting här // Souie Lou