Do you remember...
Efter helgens alla bravader (ooohja, tro mig det var så livat) är det idag måndag. Imorgon är det BF för min del men vetitusan om de kommer bli så, går i väntarns tider som man brukar säga. Nej, jag vet inte vad, känns inte som om det är på gång än iafall men snart kanske (hoppas!!).
För övrigt fortsätter jag med detta lägenheetsletandet, finns inte tid för kräsenhet (?). Undrar jag det, men min stora fråga, fundering är egentligen mest vart skulle jag kunna tänka mig att bo i denna stad? Jag har ju de alternativ jag har för tillfället, men på någotvis verkar alltid det ena än det andra mer lockande och jag blir inte riktigt klok på det om jag ska vara helt ärlig. Jag vill samtidigt som jag kanske inte vill. Jag tror i för sig att det kommer bli hur bra som helst ändå, jag tror verkligen det. Hur det kommer sig med allt annat, tar man tag i då. Jag tror inte det ska bli några större problem när allt kommer kring, men ja, man vill ju ändock känna att man trivs där något sådär - fastän att man givetvis kan göra det mer efterhand också.
Igår vad jag trött, idag är jag piggare, idag har jag huvudvärk - det hade jag även igår. Stress? Troligtvis. Nåväl, annars mår man väl som man ska. Har fullt upp idag, mannen ligger fortfarande och sover. Han är trött idag, tröttare än tröttast. Vi ska springa lite ärenden på stan, promenad med hundarna, städa lägenheten så den ser vettig ut iafall eller så man slipper skämmas eftersom vår hyresvärd ska visa upp lägenheten idag för stackars folk som tro sig vilja bo här. Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga faktiskt. Hatar att visa upp lägenheten, folk glor på så mycket annat än lägenheten i sig då, låt bli mina saker, låt bli och glo, kolla på det ni ska istället. Jag hoppas de kommer stinka avlopp här också så han verkigen kan få andas in skitlukten och njuta av det, se vad vi får leva i som om han hade brottom med det eller? Säkert 5:e veckan nu och fortfarande inget gjort. Känns lite som om att de kan lugna sig med att göra något tills vi har flyttat. Hur i helvete ska man orka ha en massa äckligt folk i sin lägenhet som arbetar? Nej, inte den smartaste tillvalda enheten om man säger så. Ska dessutom börja packa lite smått också inför flytten som vi inte vet vart den ska bära hän, men att den ska det ska den. Om jag får önska så flyttar vi om två månader, tre känns för länge. Vi får se. 1/8 hade vart underbart, då hade de ändå funnits sommar kvar och allt, och allt hade inte känts för jäves. Men vart? Tror jag stressar mer om detta än någon annan, undrar om mannen ens tänker på det? Varje gång jag vaknar är det i mitt huvud, varje gång jag ska sova kommer det till mig som en härlig godnattssömn. Ja, ja ja. Jag är tjatig. Låt mig vara det då!
Igår fyllde underbara Ingmar år,ringde men inget svar skickade ett sms istället. Morsdag likaså. Idag är de måndag, evig måndag. Solen skiner och jag vill nyttja den, men först en hel del annat!
//Souie Lou
För övrigt fortsätter jag med detta lägenheetsletandet, finns inte tid för kräsenhet (?). Undrar jag det, men min stora fråga, fundering är egentligen mest vart skulle jag kunna tänka mig att bo i denna stad? Jag har ju de alternativ jag har för tillfället, men på någotvis verkar alltid det ena än det andra mer lockande och jag blir inte riktigt klok på det om jag ska vara helt ärlig. Jag vill samtidigt som jag kanske inte vill. Jag tror i för sig att det kommer bli hur bra som helst ändå, jag tror verkligen det. Hur det kommer sig med allt annat, tar man tag i då. Jag tror inte det ska bli några större problem när allt kommer kring, men ja, man vill ju ändock känna att man trivs där något sådär - fastän att man givetvis kan göra det mer efterhand också.
Igår vad jag trött, idag är jag piggare, idag har jag huvudvärk - det hade jag även igår. Stress? Troligtvis. Nåväl, annars mår man väl som man ska. Har fullt upp idag, mannen ligger fortfarande och sover. Han är trött idag, tröttare än tröttast. Vi ska springa lite ärenden på stan, promenad med hundarna, städa lägenheten så den ser vettig ut iafall eller så man slipper skämmas eftersom vår hyresvärd ska visa upp lägenheten idag för stackars folk som tro sig vilja bo här. Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga faktiskt. Hatar att visa upp lägenheten, folk glor på så mycket annat än lägenheten i sig då, låt bli mina saker, låt bli och glo, kolla på det ni ska istället. Jag hoppas de kommer stinka avlopp här också så han verkigen kan få andas in skitlukten och njuta av det, se vad vi får leva i som om han hade brottom med det eller? Säkert 5:e veckan nu och fortfarande inget gjort. Känns lite som om att de kan lugna sig med att göra något tills vi har flyttat. Hur i helvete ska man orka ha en massa äckligt folk i sin lägenhet som arbetar? Nej, inte den smartaste tillvalda enheten om man säger så. Ska dessutom börja packa lite smått också inför flytten som vi inte vet vart den ska bära hän, men att den ska det ska den. Om jag får önska så flyttar vi om två månader, tre känns för länge. Vi får se. 1/8 hade vart underbart, då hade de ändå funnits sommar kvar och allt, och allt hade inte känts för jäves. Men vart? Tror jag stressar mer om detta än någon annan, undrar om mannen ens tänker på det? Varje gång jag vaknar är det i mitt huvud, varje gång jag ska sova kommer det till mig som en härlig godnattssömn. Ja, ja ja. Jag är tjatig. Låt mig vara det då!
Igår fyllde underbara Ingmar år,ringde men inget svar skickade ett sms istället. Morsdag likaså. Idag är de måndag, evig måndag. Solen skiner och jag vill nyttja den, men först en hel del annat!
//Souie Lou
Love...
Huvudvärk delux. Fattar inte detta, tycker jag dricker vatten som jag ska, eller vätska överhuvudtaget. Dock klart igår blev de väl aningen mer läsk än annat, sockerkick? Hu, idag blir det massa vatten. Behöver vätska upp mig, inte lika varmt idag heller, eller ja solen lyser inte sådär skarpt iafall, de går ju och diskutera om man tycker det är skönt eller ej. Jag lyssnar på Tommy Körberg, vackert. Lugnt, fint. Hundarna har äntligen kommit lite till ro, det behövdes. Både för dem och för mig. Mannen min är och hjälper bror med flytten. Skönt att bara vara lite själv, fastän att han inte gör mycket väsen ifrån sig såhär i dessa dagar. Känner mig som en pollenallergiker, mycket mysigt. Nej tack! Usch, trodde de kanske inte skulle komma, därav huvudvärk? Möjligt. I värsta fall får man kanske ta och köpa tabletter, men de beror på - är inte helt insatt i om man kan ta de samtidigt som annat ska göras, aja. Vi får väl se, det är inte över än. Eller, man ska inte ropa hej förrens man kommit över ån.
Kanske de snart är dax? Vem vet, möjligt. Återstår att se. Kunde vara möjligt. Om inte omöjligt. Inte mig emot. Imorgon fyller Ingmar år, den 27 Maj, hade vart ett fint datum. Skall vi ta det eller satsa på två dagar senare? Ett Majbarn? Ja, de vill jag men kan inte styra över vilket ändå. Det får ske när det sker. Pojke? Flicka? Jag själv har ingen aning alls, spelar heller ingen roll. Vet bara att det kommer bli grymt svårt med namn om de blir en flicka. Pojke är l¨ättare, där har vi alternativ. Fina sådana. Usch, nu rinner näsan igen och jag drömde mig bort. Blir de mycket eller lite hår på huvudet? Vilken färg på håret? Hur kommer den se ut i ansiktet, kommer den vara rund, eller tanig? Kommer, den vara välskapt? Kommer de vara friskt? Hur de än kommer bli kommer det bli älskat!
När skall vi äntligen få se dig, träffa dig, känna din närvaro på riktigt?
Allt känns som en dröm och ibland undrar man vad man håller på med.
På ett bra vis visserligen. Känns overkligt, som i en dröm, en bubbla där ingen kan nå en.
Då två blir tre. Det kommer bli succsé. Hah.
___________________________________________________
Åh så all denna stress över flytt hit och dit, vart skall vi ta vägen. Samtidigt känner jag ingen stress. Jag vill bara packa allt nu så vi slipper det sen, fast de kommer se tråkigt ut här då, men vad fan spelar de för roll. Inte mig emot. De som är i vardagsrummet kan sitta uppe, de tar ju ändock inte lång tid att packas ned. Fan vad jag längtar. Längtar efter en lägenhet jag kan kalla för hem. Där man inte delar på allt, snackar om allt, för att själv framstå som något bättre, viktigare. Är nog lätt att de blir så i ett sådant här boende vi nu lever i, men jag ska inte ljuga. Jag trodde vi hade hittat hem, fast innerst inne visste jag nog att vi inte hade det heller. Var inte längesedan jag sa till mannen att jag inte ville bo här med, pga. alla omständigheter som råder här. Nej, jag hoppas att de blir en fin, välplanerad, barnvänlig lägenhet vi kommer hitta, där allt kommer kännas så rätt. Där man bara kan ringa sin hyresvärd, vilken tid på dygnet och alltid veta att där finns jour om de är något som inte fungerar som det ska. Kommer bli en lättnad bara det, tro mig. Det kan vara påfrestande att veta att sin hyresvärd enbart bryr sig när det gäller dennes egna angelägenheter. Nej, jag ger upp de negativa tänkandet nu angående detta. Vi ska flytta, jag är glad för det. _____________________________________
Blir mycket skrivet om det just nu, men det är ju för allt är som det är...
//Souie Lou
Kanske de snart är dax? Vem vet, möjligt. Återstår att se. Kunde vara möjligt. Om inte omöjligt. Inte mig emot. Imorgon fyller Ingmar år, den 27 Maj, hade vart ett fint datum. Skall vi ta det eller satsa på två dagar senare? Ett Majbarn? Ja, de vill jag men kan inte styra över vilket ändå. Det får ske när det sker. Pojke? Flicka? Jag själv har ingen aning alls, spelar heller ingen roll. Vet bara att det kommer bli grymt svårt med namn om de blir en flicka. Pojke är l¨ättare, där har vi alternativ. Fina sådana. Usch, nu rinner näsan igen och jag drömde mig bort. Blir de mycket eller lite hår på huvudet? Vilken färg på håret? Hur kommer den se ut i ansiktet, kommer den vara rund, eller tanig? Kommer, den vara välskapt? Kommer de vara friskt? Hur de än kommer bli kommer det bli älskat!
När skall vi äntligen få se dig, träffa dig, känna din närvaro på riktigt?
Allt känns som en dröm och ibland undrar man vad man håller på med.
På ett bra vis visserligen. Känns overkligt, som i en dröm, en bubbla där ingen kan nå en.
Då två blir tre. Det kommer bli succsé. Hah.
___________________________________________________
Åh så all denna stress över flytt hit och dit, vart skall vi ta vägen. Samtidigt känner jag ingen stress. Jag vill bara packa allt nu så vi slipper det sen, fast de kommer se tråkigt ut här då, men vad fan spelar de för roll. Inte mig emot. De som är i vardagsrummet kan sitta uppe, de tar ju ändock inte lång tid att packas ned. Fan vad jag längtar. Längtar efter en lägenhet jag kan kalla för hem. Där man inte delar på allt, snackar om allt, för att själv framstå som något bättre, viktigare. Är nog lätt att de blir så i ett sådant här boende vi nu lever i, men jag ska inte ljuga. Jag trodde vi hade hittat hem, fast innerst inne visste jag nog att vi inte hade det heller. Var inte längesedan jag sa till mannen att jag inte ville bo här med, pga. alla omständigheter som råder här. Nej, jag hoppas att de blir en fin, välplanerad, barnvänlig lägenhet vi kommer hitta, där allt kommer kännas så rätt. Där man bara kan ringa sin hyresvärd, vilken tid på dygnet och alltid veta att där finns jour om de är något som inte fungerar som det ska. Kommer bli en lättnad bara det, tro mig. Det kan vara påfrestande att veta att sin hyresvärd enbart bryr sig när det gäller dennes egna angelägenheter. Nej, jag ger upp de negativa tänkandet nu angående detta. Vi ska flytta, jag är glad för det. _____________________________________
Blir mycket skrivet om det just nu, men det är ju för allt är som det är...
//Souie Lou
Happy moments...
Strålande solsken även denna dagen, underbart. Vart ute en sväng med hundarna längs ån, alltid lika fridfullt, de går där och nosa och kissar och ja allt vad de nu ska. Fast jag kan väl erkänna att Woody är lite väl extrem just nu, jobbigt värre. Det är bara att bita ihop, det blir bättre. Men vad ska man göra tillsnästa gång då? Hm. Blir till att fundera över detta asså. Har varit uppe på stan idag, först en vända till Möllebacken där jag mötte upp min lilla moder för hon skulle också handla. Sen kom jag hem och gjorde frukost åt gubben min. Nu sitter jag här mätt och belåten och har även anmält oss till en lägenhet, ja intresseanmälan. Fråga mig inte hur det g¨r till för det undrar jag också, jag vet inte riktigt hur utsållningen går till men ja, hoppas kan man. Varför färster jag mig för fort vid tanken på olika lägenheter? Hm. En annan jag också funnit verkar om inte än mer attraktiv i mina ögon, så vi får väl hoppas på att båda vill visa oss så vi kan välja sedan, tror de båda två blir lediga samtidigt. var dessutom inne på hyresgästföreningen igårkväll och jag säger då det, fy skämst på dig hyresvärd!
Idag är det en del ärenden som ska göras, bibblan, banken, posta brev. Vad händer och sker sen då? Helst av allt hade de väl vart underbart och grillat, varit ute i solen, gått en runda i skogen och svettas. Jag gör nog rätt i att bara hålla mig lugn, så lugn jag bara kan så kanske det snart händer. Kanske de snart tittar ut något vackert, helt underbart.
Bara jag som får huvudvärk numer av att dricka kaffe? Kände det häromdagen också, blir helt slut och slö på något konstigt vis. Ja det är väl bara till att avstå kaffe då, så jävla svårt är det ju verkligen inte. Men men...
Roligt att vi hyr av en hyresvärd. Det vi har med honom att göra ska ju inte någon annan behöva bry sig om eller? Nej men visst, lycka till med det. På denna gården kan man tro att grannkärringen är hyresvärd också. Varför ska det alltid läggas i? Varför ska de alltid pratas. Tro mig, fy fan vad jag är glad att vi snart får ett slut på detta. Ska aldrig mer se åt ert håll. 
Frågar du idag så blir jag förbannad! //Souie Lou
I'm a bad...
När ska lugnet lägga sig över min uppstressade/uppjagade kropp? Snacka om att allt är fullt kör just nu. Jag hinner knappt tänka, bara agera. Nu är det krig, på riktigt. Vad fan är det för fel på folk? Jag vet inte, giriga, äckliga jävlar. Tror man är helt dum i huvudet eller? Nej, tack det är man inte. Men lycka till din fule fan, lycka till att hyra ut lägenheten en längre tid till nästa boende om de nu ska lovas så mycket. Lovar mycket men håller inget, bara man tjänar in mer pengar på annat så byggs det som fan eller görs igjordning som fan, inte annars. Nej lägenheten i sig (som för tillfället stinker avlopp) är gudomligt vacker, älskar den nästan på alla sätt och vis om saker och ting hade hållts som de lovats (eller ska man behöva bo här i flera år innan en sak är åtgärdat?). Nej lägenheten i sig har misst sin charm, de må jag då verkligen säga. Att lägga ut den på blocket var en snabb sak, men de förstår jag att det måste göras för ingen kommer förmodligen vilja ha den ändå. Genomgångslägenhet glömdes skrivas med, litet otymligt kök glömdes skrivas med, litgen mysig byggrenoveringsbakgård glömdes skrivas med. Stinker avlopp i vardagsrummet som inte är så speciellt brottom att göra något åt glömdes skrivas med, bestulen på förråd och ingen säker parkering glömdes skrivas med. Att ta sig ut och in med bil som man vill kan du glömma. Att hyresgästerna som bor där använder bakgården glömdes visst också, men det är ju inte sant. Det är ju till för alla, halibaba. Hela gården är full av skit!
Ursäkta om jag är bitter. Men kärringar som mest påminner om whitetrasch kan man vara utan. Snackla skit så det bara ploppar ur käften. Det kunde ha blivit så jävla bra, men vi inser nu att vi tagit miste. Den som håller dessa människor bakom ryggen är lika dumma i huvudet dem. De förtjänar inget annat än vad de senare kommer att få.
________________________________________________________________________________
I måndags var fina Miss Isabelle och Miss Lloyd här på besök. Hade gjort äppelpaj för första gången på jävligt länge, men den blev god tyckte de iafall. (Vad de sa ;) haha. Massa prat om allt möjligt och lite till. Mysigt att ses sådär, blir inte alls så ofta som förut men de är ju som det är, alla tre har ju livet på varsit håll och de ser totalt olika ut. Kanske vi skulle göra en tv-serie av det. Det fionns ju så många dåliga på tv om allt möjligt så varför inte bara köra på, vi skulle ju inte kunna hamna sist av de program som visas iafall. Det kanske hade blivit en succsé, vem vet. Haha. Fick dessutom jättefin (oväntad) inflyttningspresent av Isabelle, 4 st urmysiga, mystiska, vackra koppar. Underbara dag som då var. Varmt som sjutton också, fast jag är ju varm ändå. Haha.
________________________________________________________
I tisdags hade vi heldag hos mormor&Ingmar, urmysigt. Grillade och fikade. Hade även hundarna med oss, det funkade bra fastän att vissa hade lite problem med att hålla sig i styr. Hur som helst, var de sommarvärme även den dagen och jag njöt varje sekund. Fan vad jag njuter!
_________________________________________
Onsdags spenderades ute i trädgården, bakgården. Mysigt till en början sen började de bli lite väl tröttsamt, var ju där från tidig förmiddag till tidig kväll/kväll typ. En del sol fick man med så bättrade på brännan ;) Hah. Som om jag jobbar på den, men jo det är skönt, det är det. Sen grillning på det och givetvis fia med knuff. Jag har märkt att jag allt för sällan vinner på det numer, det är bara Kenny som vinner gång efter gång efter gång. Jag kan vara glad om jag vinner en av tio.
__________________________________________________________________________
Idag har jag varit och besökt mor på lekplatsen, hopn var ute med alla huliganbarnen. Malin och Andreas kom också dit så blev lite fika med dem också. Mysigt, lagom och Woody han var med och han var väldigt duktig. Mycket fint skick. Han är rätt så tröttsam att ha med nu för tiden, eller ja när Nicky också är med då givetvis eftersom hon löper och han bara älskar ju att hålla henne ren och så juckijuckijucki, han har inte kommit på vart med movesen de finns där. Usch och fy, inga valpar nu!!
___________________________________________________________________
Annars för övrigt så tror jag att jag exploderar vissa gånger. Jag känner mig så stressad genom dagen, slappnar av lite på kvällen men kan komma på mig själv att efter varje toalettbesök (tro mig det blir en hel del toalettbesök under natten också) kan komma på mig själv att ligga och grubbla över framtiden. Det kan inte vara nyttigt för mig just nu att oroa mig över detta då jag verkligen hoppas och måste tro att det löser sig. Visst det gör det säkerligen, absolut. Men saker och ting är ju som de är och det kunde varit en bättre passande tid för det. Men nu är det som det är iafall och så får det vara, jag vet vilken lägenhet jag hoppas på men jag vetitusan om vi kommer få den över huvudtaget, men tanken och hoppet lever farligt. Bara ja inte blir sådär överdrivet jäkla besviken. Usch, ibland vill jag bara gråta när jag tänker på allt. Fast jag vet att det är de enda rätta, vi kan itne bo här bland dessa inavel, det funkar inte. Inget kommer bli bättre av att stanna och pappren är redan påskrivna och ivägskickade, vilket känns förbannat skönt!
Lite bilder från de senaste kommande tiderna ska läggas upp, ge mig lite tid, lite utrymme. Asch!
Snacka om tröttheten som flög på mig utan medlidande //Souie Lou
Ursäkta om jag är bitter. Men kärringar som mest påminner om whitetrasch kan man vara utan. Snackla skit så det bara ploppar ur käften. Det kunde ha blivit så jävla bra, men vi inser nu att vi tagit miste. Den som håller dessa människor bakom ryggen är lika dumma i huvudet dem. De förtjänar inget annat än vad de senare kommer att få.
________________________________________________________________________________
I måndags var fina Miss Isabelle och Miss Lloyd här på besök. Hade gjort äppelpaj för första gången på jävligt länge, men den blev god tyckte de iafall. (Vad de sa ;) haha. Massa prat om allt möjligt och lite till. Mysigt att ses sådär, blir inte alls så ofta som förut men de är ju som det är, alla tre har ju livet på varsit håll och de ser totalt olika ut. Kanske vi skulle göra en tv-serie av det. Det fionns ju så många dåliga på tv om allt möjligt så varför inte bara köra på, vi skulle ju inte kunna hamna sist av de program som visas iafall. Det kanske hade blivit en succsé, vem vet. Haha. Fick dessutom jättefin (oväntad) inflyttningspresent av Isabelle, 4 st urmysiga, mystiska, vackra koppar. Underbara dag som då var. Varmt som sjutton också, fast jag är ju varm ändå. Haha.
________________________________________________________
I tisdags hade vi heldag hos mormor&Ingmar, urmysigt. Grillade och fikade. Hade även hundarna med oss, det funkade bra fastän att vissa hade lite problem med att hålla sig i styr. Hur som helst, var de sommarvärme även den dagen och jag njöt varje sekund. Fan vad jag njuter!
_________________________________________
Onsdags spenderades ute i trädgården, bakgården. Mysigt till en början sen började de bli lite väl tröttsamt, var ju där från tidig förmiddag till tidig kväll/kväll typ. En del sol fick man med så bättrade på brännan ;) Hah. Som om jag jobbar på den, men jo det är skönt, det är det. Sen grillning på det och givetvis fia med knuff. Jag har märkt att jag allt för sällan vinner på det numer, det är bara Kenny som vinner gång efter gång efter gång. Jag kan vara glad om jag vinner en av tio.
__________________________________________________________________________
Idag har jag varit och besökt mor på lekplatsen, hopn var ute med alla huliganbarnen. Malin och Andreas kom också dit så blev lite fika med dem också. Mysigt, lagom och Woody han var med och han var väldigt duktig. Mycket fint skick. Han är rätt så tröttsam att ha med nu för tiden, eller ja när Nicky också är med då givetvis eftersom hon löper och han bara älskar ju att hålla henne ren och så juckijuckijucki, han har inte kommit på vart med movesen de finns där. Usch och fy, inga valpar nu!!
___________________________________________________________________
Annars för övrigt så tror jag att jag exploderar vissa gånger. Jag känner mig så stressad genom dagen, slappnar av lite på kvällen men kan komma på mig själv att efter varje toalettbesök (tro mig det blir en hel del toalettbesök under natten också) kan komma på mig själv att ligga och grubbla över framtiden. Det kan inte vara nyttigt för mig just nu att oroa mig över detta då jag verkligen hoppas och måste tro att det löser sig. Visst det gör det säkerligen, absolut. Men saker och ting är ju som de är och det kunde varit en bättre passande tid för det. Men nu är det som det är iafall och så får det vara, jag vet vilken lägenhet jag hoppas på men jag vetitusan om vi kommer få den över huvudtaget, men tanken och hoppet lever farligt. Bara ja inte blir sådär överdrivet jäkla besviken. Usch, ibland vill jag bara gråta när jag tänker på allt. Fast jag vet att det är de enda rätta, vi kan itne bo här bland dessa inavel, det funkar inte. Inget kommer bli bättre av att stanna och pappren är redan påskrivna och ivägskickade, vilket känns förbannat skönt!
Lite bilder från de senaste kommande tiderna ska läggas upp, ge mig lite tid, lite utrymme. Asch!
Snacka om tröttheten som flög på mig utan medlidande //Souie Lou
Flowers...
Efter en något lyckad dag halvligger jag nu i sängen, ensam. Min man är på äventyr, lika bra det. Jag är för trött för det idag. Började dagen med ett besök hos fina Miss Lloyd, senare begav jag och mannen oss till Mormor&Ingmar för lite kaffedrickande och skulle även få med mig lite blommor därifrån, fint fint. Inte för att jag planterat det ännu, skall göra det imorgon, då jag köpt blomjord. Jag köper inte den dyra mindre bara för att, jag ska ha en stor paket i så fall, det behövs. det kommer bli fint. Imorgon, jajamensan, imorgon.
Allt slit och släng gör mig trött. Försök att förstå att jag inte orkar hur mycket som helst. Mina krafter är idag slut. Ska bli skönt att snart få sova, sova hur länge jag vill. Imorgon finns inget slut men slutet är förhoppningsvis nära. Kanske för nära? Jag hoppas, har mina misstankar om ett annat underbart liv som är påväg. Jag vill, jag fångar jag tar dagen som den kommer, tillvaron vill inget hellre. Punkt. Jag sätter punkt för vissa delar av mitt liv, för vissa delar av någon annans liv, för vissa delar av hela min familj. Jag är ny, snart är jag ny.
Var det här livet började?
//Souie Lou
When the...
Efter en uppstressande och påskyndad dag sitter jag nu i soffan, har precis tryckt i mig sex bitar mjölkchocklad med nötter i. Mummsigt värre! För övrigt går hjärnan på högvarv. Blev så förbannad och missnöjd tidigare idag till ingen nytta, nu är jag till och med överrumplad på deras jävla dumhet. Hur i helvete kan man göra så fel? Nej jag ska skriva ett mail om hur illa de faktiskt försatt oss i, alltså att man till och med fick köpa mera för att det andra inte kom som sedan när man gjort allt klart, kom iafall. Nej fy fan! Visst det andra ska vi givetvis kunna använda oss utav iafall men det är så jävla fel man blir ju grundlurad på sin egen bekostnad hela tiden. Hade jag dessutom vetat att det var mycket villigare ändå så hade jag aldrig beställt det. ALDRIG!
Annars blev det fantastiskt fint fastän att den inte är klar ännu, men det blir den och när den väl blir det då kommer det bli så jävla fint. Sen kanske man hittar en extremt fin ram av något slag man skulle kunna använda sig utav just för att få till det där lilla extra som gör att det blir sådär riktigt elegant och mysigt som man vill ha det. Tack så hjärtligt för hjälpen mamma och lillasyster! <3 kommer dessutom lägga ut bilder sen när det är klart! Så får vi väl se vad ni säger om den saken haha.
Att snart komma och bli det man alltid velat men aldrig kunnat föreställa sig mer än lite smått men aldrig en verklig förståelse ändå. Det går inte att förstå. Jag själv tycker det känns väldigt lustigt nu men ändock underbart. Något man aldrig blir av med något som alltid förblir något man aldrig kan glömma något man aldrig vill vara fri, ifrån. Det är en underlig känsla, tanke man har inom sig. Man ska se till att för renliga sig själv genom sig själv samtidig som man ska ta tillvara på allt det andra. Förr tänkte jag aldrig på det såhär, men nu när varken återvändo eller förståelse för hur det kommer bli finns känns det konstigt men ändock så underbart. Jag har genom mig själv kommit till insikt med att det inte finns något som gör att man förbereder sig, tillräcklig. Man kan tro man är tillräckligt förberedd och doften och satte. Men jag tror innerst inne så vet man inte alls hur man kommer bli, bete sig, vara eller ens för den delen hur man kommer tycka sen. En sak vet jag dock och det är att det kommer bli så underbart, roligt, skrämmande, fantastiskt men såååå jäkla roligt, ibland(ofta) jobbigt, men absolut värt det!! Fan vad jag älskar att älskar och att känna mig levande!
En annan sak jag kommit underfund med är att man inte umgås med så mnga vänner längre. Jag vet vilka mina vänner är och att de finns där och allt. Men tiden till att träffas finns visseligen kanske lite oftare än vad man ses ändå men orken till att ses infinner sig inte lika ofta. Den orken finns inte alltid fastän att man vill så mycket som möjligt så orkar man inte hur mycket som helst. Inte som det var förr inte som man kunde göra då. Inte som man fick för sig sina små impulsiva möten etc etc. Under ses ljuva år vart tig ni vägen? Jag är fortfarande samma som förr bara lite ny på vissa ställen...?
//Souie Lou
Annars blev det fantastiskt fint fastän att den inte är klar ännu, men det blir den och när den väl blir det då kommer det bli så jävla fint. Sen kanske man hittar en extremt fin ram av något slag man skulle kunna använda sig utav just för att få till det där lilla extra som gör att det blir sådär riktigt elegant och mysigt som man vill ha det. Tack så hjärtligt för hjälpen mamma och lillasyster! <3 kommer dessutom lägga ut bilder sen när det är klart! Så får vi väl se vad ni säger om den saken haha.
Att snart komma och bli det man alltid velat men aldrig kunnat föreställa sig mer än lite smått men aldrig en verklig förståelse ändå. Det går inte att förstå. Jag själv tycker det känns väldigt lustigt nu men ändock underbart. Något man aldrig blir av med något som alltid förblir något man aldrig kan glömma något man aldrig vill vara fri, ifrån. Det är en underlig känsla, tanke man har inom sig. Man ska se till att för renliga sig själv genom sig själv samtidig som man ska ta tillvara på allt det andra. Förr tänkte jag aldrig på det såhär, men nu när varken återvändo eller förståelse för hur det kommer bli finns känns det konstigt men ändock så underbart. Jag har genom mig själv kommit till insikt med att det inte finns något som gör att man förbereder sig, tillräcklig. Man kan tro man är tillräckligt förberedd och doften och satte. Men jag tror innerst inne så vet man inte alls hur man kommer bli, bete sig, vara eller ens för den delen hur man kommer tycka sen. En sak vet jag dock och det är att det kommer bli så underbart, roligt, skrämmande, fantastiskt men såååå jäkla roligt, ibland(ofta) jobbigt, men absolut värt det!! Fan vad jag älskar att älskar och att känna mig levande!
En annan sak jag kommit underfund med är att man inte umgås med så mnga vänner längre. Jag vet vilka mina vänner är och att de finns där och allt. Men tiden till att träffas finns visseligen kanske lite oftare än vad man ses ändå men orken till att ses infinner sig inte lika ofta. Den orken finns inte alltid fastän att man vill så mycket som möjligt så orkar man inte hur mycket som helst. Inte som det var förr inte som man kunde göra då. Inte som man fick för sig sina små impulsiva möten etc etc. Under ses ljuva år vart tig ni vägen? Jag är fortfarande samma som förr bara lite ny på vissa ställen...?
//Souie Lou
