Standing in the rain...

Det låter väldigt depressivt i min blogg nu för tiden, det är lite så det känns. Jag ser inte det roliga i att snart gå ut och vara färdg sjuksköterska. Jag har ingen lust till att ens jobba, jag ser mig inte på ett jobb. Visst det ändras säkert men varför skulle skolan bara tjabba till det? Låt skolan får vara skolan och att man faktiskt får lov att engagera sig till en sak, nej för fasen se till att ha så många bollar i luften som helst. Usch och fy!!

Nej nu blir det snart plugg på geriatrikuppgiften, verkligen högläge att börja med den. Sen blir det två dagars praktik till sen tar jag helg. I helgen ska vi packa som in i helvete, plugga och försöka andas ut lite för att sedan åter igen på måndag ta nya tag.

//Souie Lou

When you are down.

Känslan går bara nedåt. Jag vill inte mer nu, kan inte ge upp såhär tätt inpå färdig. Nej, kämpa, kämpa hårdare fastän det tar emot. Tråkigt, men sant. Finns mycket annat som lockar just nu, att ligga nerbäddad i en säng hela dagarna. Nej usch, om jag bara kunde få lite energi, lite mer så jag känner mig piggare, kryare, inte sådär dåsig hela tiden. Precis som en dimma känns det. Snart är jag klar och vad skönt det skall bli, men vart skall jag jobba? Hah, det tar vi då. Ingenting är omöjligt. Nåväl, jag tror att det blir bra i slutet ändå. Fastän jag är trött på det nu. Dessutom pratade jag om flyttdatumet idag men hon som bor där nu, ja jag vet faktiskt inte riktigt hur jag känner för det numer. Vi får se, vi får se en annan dag.

//Souie Lou

Just remember darling All the while You belong to me...

Dags att ta nya tag. Imorgon startar min 2:a praktikperiod för iår CSK, först med en "kort" introduktionsdag - sen två dagar med USK. Sen är man på banan med att skriva Nationella tentan som jag absolut inte pluggat inför. Det kommer, får checka igenom lite senare och så hade vi den dagen i skolan. Det kanske går, annars går det nästa gång efter det. Lyckas gör man. Jag försöker intala mig själv att det ska bli roligt, det kan det säkert bli, absolut. Fast var finns motivationen, orken till att vilja? Egentligen hade jag bara velat vara ledig och avklarad med skolan. Det kommer en tid, fast det känns mycket längre till den dagen än vad det säkerligen egentligen är. Det kommer snabbt fastän man inte vill tro det. Jag vet inte vad, jag längtar men är avskräckt på samma gång och samtidigt så kommer jag vara så förbannat lycklig när jag lyckats ta mig igenom denna utbildning. Usch, ge mig styrka, mod, kraft, ork, vilja att genomföra min plan. Det ska gå, det är inom räckhåll.

Snart är det ännu mindre tid kvar och jag längtar!! //Souie Lou


That's how i get down


Min underbara lilla liten sorts björn.

Livet verkar lättare fasten det inte är det. Jag tro mig se ljuset, men det är egentligen bara mörkt. Det spelar heller ingen roll, egentligen.
Jag längtar så otroligt mycket till vi ska flytta, börja ett nytt liv, utan en massa bekymmer om skolan, för det tillfället alltså. Då är man nästan helt färdig med allt, och så skönt det skall bli. Jag började packa ett par kartonger redan igår, det är ca. en månad kvar tills vi flyttar. Jag står inte längre ut i denna lägenhet, i detta hus, mellan dessa väggar. Det känns inte alls bra, när man inte trivs och absolut inte vill hem. Vilket hem, nej det jag kallar hem är dit vi ska flytta, till det underbara, så fint, där blir allt perfekt. Har jag sagt att jag redan nu älskar vår nya lägenhet? Den är underbar.

//Souie Lou


RSS 2.0