Ojsanhoppsanhejsisvejsi. Första dagen på kursen och jag började redan där bli lite smått irriterad pga olka skäl. Nåväl, fick iafall sluta tidigt fastän att vi egentligen skulle stannat kvar eftersom jag och Miss Lloyd tydligen tillhör grupp 11 numer, roligt att veta. Ingen som kan tänka sig att meddela sådant i tid så man hade vart inställd på det? Jaja, de blir till att göra någon form av uppgift, vad återstår att se.

Annars har jag fixat lite med böckerna men jag kan säga som så att de finnns väldigt många som redan är utlånade och som redan finns en köare på reservationen, inte alls roligt. Vet inte hur detta ska lösas, men en del fick jag trots allt tag på typ 5 tror jag.

Imorgon blir det heldag men sen skulle jag faktiskt vara ledig torsdag och fredag vilket lät underbart i mina öron. Jag har lust att hitta på något, men vad? Hm. Hade vart roligt med vad som helst känns de som, fast jag kommer fortfarande inte på något. Det hade i för sig vart skönt och lägga sig och sova också, risken är väl bara att jag kommer bli mer och mer trött av det därför försöker jag hålla mig sysselsatt, fast nu vet jag inte längre vad jag ska göra.

//Souie Lou

Jag är rätt trött på mycket nu samtidigt som jag tror jag snart återfår min energi som tidigare bedrogs av något annat. Jag tror att om jag bara orkar överleva morgondagen kommer allt att kännas så jäkla mycket bättre på alla sätt och vis. För även om det känns tufft nu, att imorgon behöva sitta där och undra vad de kommer säga om mitt arbete, eller om jag har granskat hennes arbete helt fel eller om de alla tycker att allas arbeten är jättebra/jättedåliga. Eller tänk, tänk om alla sitter och skrattar inombords att de egentligen tycker att mitt arbete rent av är helt uselt, värdelöst, inget att ha - "kasta de och gör ett nytt, de hade vart lättast". Tänk, tänk om det egentligen är så. Tänk om det egentligen inte blir så farligt som jag befarar att de nu idag kommer bli så som imorgon men som jag inte alls kommer känna det just då. Tänk att efter klokan tre på eftermiddagen (kan hoppas på tidigare) kommer jag vara påväg hem, överlycklig av att just jag har gjort det jag skulle fastän att jag absolut inte ville. För jag skulle likväl kunna sjukskriva mig och låta bli att ta tjuren vid hornen och bara skjuta upp det till ett senare tillfälle, men eftersom jag tydligen inte är sådan som person blir det svårt och jag hade förmodligen vridits till något så otäckt som kallas ångest. Imorgon får det helt enkelt bära eller brista, det blir vilket som, på något vis. Vet ej egentligen men de känns som om jag nu bara får överleva morgondagen finns de helt plötsligt en massa ljus hos mig, i mitt liv. Snälla, låt mig lyckas imon, låt mig få bli godkänd iafall på opponeringen! Om inte arbetet, de kan jag alltid koplettera även om det är tråkigt. Det går dock troligtvis lättare än att opponera om på nytt, på någon annans arbete.

Idag kom dagen som jag inte vet om den någonsin egentligen hade behövt komma. Jag känner en viss lättnad samtidigt som det tär lite innifrån. Ibland får man lov att utsätta sig för situationer, händelser, påträffanden man aldrig kunde ana - ibland kan man till och med dra lärdom utav det.

//Souie Lou

Fan säger jag bara om detta arbetet, jag blir fördärvad. Imorgon blir de lite gjort sen blir de till att sitta hela kvällen och natten om de så ska behövas för på onsdag ska jag ha de klart eftersom jag inte vet när jag kommer att åka hem från praktiken så är det lika bra att få de gjort så jag skickar inte de någongång på tisdagen så man inte glömmer bort eller om något annat oplanerat inträffar. Imorgon blir det till att vara med på förlossningen, skall bli spännande faktiskt. Sen är denna veckan en helvetesvecka kan jag verkligen säga, 6 dagars praktik, en dag ledigt. Tro jag hade behövt en hel del fler dagar men så är det när man ska traska efter någon annas schema...

Jag blir ibland besviken på sättet folk beteer sig men det är bara till att bita ihop och traska vidare, jag behöver inte heller finnas där till hans när någon kanske kommer behöva mig. Nej, precis, ibland får de lov att vara nog man tar inte hur mycket skit som helst. Kom ihåg det.

Jag är trött men just nu har jag ingen ro till att sova, jag vet vad jag helst av allt vill fastän att de just nu känns så jäkla långt bort. Kanske det är de, kanske inte, de återstår att se. Jag tror jag vet något som kanske ingen annan vet men som egentligen alla vet men de vet att jag inte vet, vad vet du?

//Souie Lou

Idag känns allting både bättre och sämre. På vissa håll har jag helt ändrat mig från den ena dagen till den andra samtidigt som jag helst av allt hade velat något annat. Varför ska de finnas så många val i livet? Jag vill bara resa bort någonstans, långt härifrån och bara få lov att vara, varför ska de vara så svårt att enbart få vara kvar i Sverige och känna lika dant? Nej, vem vet nu har jag även problem med mitt arbete men det känns som om att imorgon tar jag igen mig på det och på söndag, de måste jag verkligen och kanske jag och förmodligen kommer jag känna för det och ha lite mer ro i kroppen än annars, men det är ett helvete att göra.

Annars har jag haft en underbar dag hos Mormor&Ingmar, som alltid i för sig men de är så skönt att få komma dit, där kan man få lov att bara vara men där kan jag dock aldrig stanna för alltid. God fika, mat, samtal. Ja, vad mer behövs. 

"Han tog mig på en tripp, en guidad tur genom mitt liv
Och snart passerade vi gränsen till det som kallas framtid
Jag borde gått, men det var nåt som höll mig kvar
En vilja att få veta vad som väntar mig en dag" - Cajsa-Stina Åkerström 

Snart //Souie Lou